Hur ofta ger vi inte upp när vi tycker något är svårt!? Vi säger ofta: det är omöjligt, jag kan inte… Men att något är svårt betyder inte nödvändigtvis att det är omöjligt. Det är en gigantisk skillnad mellan dessa ord. Att lägga ett tiotusen pussel är svårt – men inte omöjligt. Att lära sig tala danska är svårt – men inte omöjligt. Att äta 5000 kokosbollar är svårt – men inte omöjligt (fråga mig). Jag gillar den lilla killen som fick frågan: Kan du spela gitarr. Då säger killen: Vet inte, har inte testat än. Den inställningen vill jag ha. Givetvis behöver man inte alltid göra saker svårare och ha en osund inställning till det omöjliga. Det är bara dumt att försöka skriva sms med vantar och att som frisör försöka klippa sina kunder med motorsågen. Men jag vill utmana det omöjliga vid rätt tillfällen, jag vill våga göra det! Winston Churchill sa att det omöjliga bara tar lite längre tid. Vilken skön attityd. Allt är inte lätt men det är inte det samma som att allt är omöjligt, att det inte går! Tror du att Tenzing Norgay, den första människan som besteg Mount Everest 1954 tyckte det var lätt? Han dyrkades av somliga som trodde att han måste vara en inkarnation av Buddha. Hur många fattar att man måste göra ”det omöjliga” för att folk ska tro att man är en återuppstånden Buddha…

Ibland kan fruktan och rädsla fullständigt förlama oss så vi inte vågar någonting. Jag hörde exempelvis en säga att det är jätte farligt att bo i tält. Han menade att tvestjärtar kommer på natten och de kryper in i öronen och bygger bon där. Jag är inte någon expert på området men det låter faktiskt lite otroligt. Överdriven rädsla kommer när vårt sinne får spinna på och få ha fria tyglar. Utan balans och reson. När vi inte stannar vid det sunda och logiska utan intar ett alltigenom extremt förhållningssätt. Jag hörde någon på tv säga att för att få bukt på sin rädsla ska man tänka: vad är det värsta som kan hända. Kanske hjälper det. Men att be redan rädda personer att måla upp allahanda skräckscenarier som inte har en gnutta med verkligheten att göra, det kan nog sluta vid sidan av den sunda vägen. Det slutar inte med att tvestjärten bygger bo i örat. Tvestjärten kommer naturligtvis också kalla på alla sina kompisar, och det man inte vet är att tvestjärten och björnen är rätt tighta polare. Så under den annars trevliga natten i tältet kommer 35 björnar som glupskt vankar kring tältet, och de känner ju lukten av snor, så det gäller att lägga all eventuell näsavsöndring i en plastpåse och knyta hårt. Men det får inte vara påsar man köpt på IKA för det har man ju hört hur personalen stickar små hål på påsarna innan de läggs ut i butiken.

Andra tv psykologer skulle säga att det gäller att tänka: vad är det bästa som kan hända, om man ska besegra rädslan. Ja, det bästa som kan hända om man ligger i tält är väl att det skulle just på den platsen skulle regna guld hela natten. Och nästa morgon när man vaknar skulle det stå tre shejkar utanför och erbjuda 50 miljarder för guldet.

Jag skulle vilja föreslå en annan tankeväg. Vad sägs om bara acceptera att livet stavas risk. Det kommer alltid finnas risker med allt men det går inte att leva utan att våga ta risker.

Att skratta är att riskera att verka löjlig. Att gråta är att riskera att verka sentimental. Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad. Att uttrycka sina känslor är att riskera att bli missförstådd. Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem. Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka. Att leva är att riskera att dö. Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad. Att försöka är att riskera att misslyckas. Men frågan är om du skulle vara där du är idag om du inte hade tagit några risker. Det skulle i alla fall inte jag.

Jag har aptit på livet även om jag haft en del törnar. Livet blir mycket vad man gör det till. Du missar alla skott du aldrig skjuter. Du riskerar allt om du inte riskerar något.

Det var verkligen kul att få vara med Malou i Tv 4 studion. Men tiden var för kort för något så roligt, tycker jag. Jag skulle gärna få mer tid i något annat Tv program och säga mer. Men som sagt, superkul med all respons jag fått, så många som mailet och sagt de blivit berörda. Det är lite min affärside haha, att beröra. Att vi ska tänka på livet som en gåva och något fint – fast omständigheterna säger något helt annat.

Just nu sitter jag i en kompis lägenhet och tar det lugnt. Med det menas att jag inte håller föreläsning eller tar mig från ena staden till den andra. Sånt har det blivit som att borsta tänderna de senaste veckorna. Såklart älskar jag det men ibland säger kroppen ifrån. Halt. Stanna. Stäng av motorn. Även om jag sovit ut idag så sitter en trötthetstyngd kvar i kroppen som jag inte förmår rycka av mig. Den är limmad. Förenad med så många tankar och upplevelser. Så idag blir det en ytterst lugn dag, paradoxalt nog i hög-tempo-centret Stockholm. Kanske går jag på stan, köper Johan Theorins nya deckare, har läst de två första och gillar hans skildring av Öland där jag har varit typ varje sommar som barn.

I livet behöver man åka in på rastplatser. Jag har många gånger åkt genom UIricehamn där den gigantiska backen är. Sånt är livet ibland. Vinkel uppåt. Man är på väg men på vägen blir det motstånd, uppförsbacke. Blinka då in på rastplatsen. Sträck på bena, ta paus, titta på naturen. Våga bli stilla även om bilarna bara dånar förbi. De har sitt lopp att löpa, du har ditt. Även i nerförsbacken finns det rastplats. Det är nog så viktigt att stanna där också… Tacksamhetens hållplats.

När jag säger att min bok heter Grabben i kuvösen bredvid brukar jag tillägga att mitt liv startade där. Och att jag vill understryka ordet starta. Det slutade inte där. Livet slutar inte när svårigheter inträffar. Livet slutar inte om du råkar ut för en bilolycka och klarar dig vid liv. Livet slutar inte med att du blir arbetslös. Livet slutar inte ens om du får cancer. Livet slutar inte en sekund innan du verkligen tuppar av och läggs i kisten. Vi kan inte reducera livet till dess framsida. Livet är för fint för att smutsas ner av omänskliga ideal. Skit händer. Ibland väldigt mycket – väldigt samtidigt. Men titta om du kan andas – det kan vara en ledtråd att du fortfarande har livet kvar.

I samtalsterapi talar man om att byta hopp (till något realistiskt) för att överleva traumen. Och det kanske är möjligt att man får byta perspektiv på tillvaron efter sjukdom eller djupgående tragedier, men man har ändå det bästa kvar – LIVET.

På ett sätt kan man säga att vi alla i omgångar i livet beter oss som vinterpersoner, vårpersoner, sommarpersoner eller höstpersoner. Ok, lite generaliserande men ändå. Livet går i säsonger eller som Bibeln säger: Allt har sin tid. Det kan både vara bra för oss själva att ha lite koll på vår säsong men också andra personer i vår närhet så undviks många konflikter.

Ibland är vi vinterpersoner och känner oss kala och kalla. Det verkar inte komma så mycke gott ur oss. Vila. Vi gör oss redo för omstart men det varierar hur snabbt det går. Ibland är vi vårpersoner som känner att det spritter i hela kroppen, ny frisk doft kommer in i tillvaron, vi får goda och viktiga tankar om framtiden, allt är möjlighet är sloganen. Känslorna blommor. Skrattet är nära. Sommarpersoner är inne i momentum, tankarna börjar bli verklighet, det flyter, det är lätt, det är konstruktiv vila. Vardag men på ett bra sätt, utan för hög tristess. Till sist, ibland är vi höstpersoner som kanske har blivit trötta av mycket slit, men om vi väl ser på våra liv på rätt sätt kommer eftersmakens sötma. Vi kan vara glada för det vi har fått vara med om.

Ja, som sagt, jag är nog inte riktig klar med denna årstidsmetafor…

”Allt som vi har är stunder som den här”, sjunger bo kaspers orkester. Den vill jag nynna på ofta.

 Många skulle säga att tid är något vi saknar. Testa själv hur ofta du säger: jag hinner inte. Tänk vilken affärsidé det skulle va att säga “Vi har tid”.

Hur ofta tycker vi inte vi har bråttom. Ibland kommer jag på mig själv med att jag halvspringer när jag är på väg hem – även när jag inte har någon tid att passa. Det känns liksom naturligt… Och jag har till och med märkt att jag spolar på toaletten innan jag är riktigt färdig. Rastlösheten slukar nuet. Identiteten hittar man inte i jäktet. Allt vi har är stunder som den här.

Klockan är nu 21:58 och jag slöglor på Departed på tv. Tröttheten övertar min kropp som vatten övertar kläder i en tvättmaskin. Dagen började egentligen i natt när jag inte kunde sova. Jag blev stressad av att inte kunna sova och gjorde att jag inte kunde sova osv… Så med 4 timmar sömn åkte jag först till Kristianstad för att föreläsa för blivande speciallärare på Högskolan där. Bara 45 min men jag gav gärnet. Jag tenderar att alltid ge all min kraft på varje föreläsning för att sedan va helt tom. Det går an om jag bara har en den dagen men direkt efter åkte jag till Värnamo till ett gymnasium där två föreläsningar till väntade, totalt 800 elever. Det gick bra, till och med över förväntan. Jag har märkt att jag nästan föreläser bättre när jag är trött, jag blir avslappnad, skojar mer och idag kom jag faktiskt på hela stand up rutiner under tiden. Det flippade ut rejält ett tag innan jag vände på steken och försökte knyta säcken. Sedan åkte jag tillbaka till Malmö och övade på några låter inför en gudtjänst på söndag där jag spelar bas. Ja, hjälp vilken dag, så många intryck och jag är så tacksam för allt jag får va med om. Hoppas att se DIG på någon föreläsning framöver.

Godnatt från trött men glad Jonas.

Idag slog det mig att när man talar om drömmar hamnar man lätt i ett lite för snävt perspektiv. Det är klart att drömmar gör nåt för en själv och för sitt inre men jag vill säga att ytterst sätt handlar drömmar om att uppfylla nåt gott för andra. Goda visioner har andra människor som mål, inte som medel för att JAG ska lyckas. Bra drömmar har andra i centrum, inte som personer i “pubkliken” som applåderar MIG. Att få ge något av hopp och framtid för sina vänner och sitt samhälle, WOW det är ett fräscht liv. Här är Martin Luther King ett stort föredöme. Det är nog honom man mest tänker på när man tänker på drömmar. Hans tal “I have a dream” är ett av världens mest citerande tal. Vad handlar hans dröm om – även om den tog utgångspunkt i hans eget liv var många andra i centrum – flera miljonstals faktiskt. Han blev en ledande gestalt och symbol för integration och medborgarrättigheter för ett helt land och också till många andra länder. Hans dröm fick lagar att förändras men inte bara det – det fick djupa mänskliga beteenden att förändras. Han fick människor från olika raser att trivas tillsammans. Han fick kärleken och tanken på olikhet segra över fördomarna.

Fråga: Är DU bara slutresultatet för ditt liv? Jag vill inte leva så. Jag ber till Gud, i mycket ödmjukhet, att få ett eftermäle där andra människor är mitt livs bästa pokaler. Och allt börjar i det lilla. Jag tänker på vad jag kan göra för någon annan idag och i morgon. Kanske ett varmt leende räcker långt.

Ibland faller jag i bitterhetens dike. Som vanlig svensson javisst, men också som CP-skadad. Det är nog den största utmaningen för en med ett synligt handikapp ut hantera orättvisor från många håll, eller det man tycker är orättvisa. Jag tycker i alla fall det var orättvist att som igår en på ett konferenscenter började tala bebisspråk med mig och frågade om jag hittade till det rätt avdelning (där jag skulle föreläsa, det visste nog inte hon). Det var väl bara schysst tänker du. Nja, om du skulle vara med skulle du fatta att jag var nära att använda mina spasmer på ett fysiskt sätt.

Ändå kan jag inte låta bitterhet slå rot. Livet blir unket. Hjärtat krymper. En del säger till mig att folk kan ha rätt att vara bittra. Javisst säger jag, om man vill leva så. Men jag tror det finns en väg ut. Mer om det en annan dag. Nu väntar kaffe.

Ramlösa Citron, Ramlösa Smultron, Ramlösa Björnbär, Ramlösa Granatäpple, Ramlösa Skogshallon, Ramlösa Fläder, Ramlösa Melon/Citrus, Ramlösa Päron/Banan/Vanilj och kummin. Jag har ett ord till alla Ramlösa därute. Det känns som du har identitetsproblem. Du kämpar och står i – visar upp nya smaker, alltid något nytt, något extra. Lyssna Ramlösa. Vi gillar dig som du är! Just you – utan konstgjorda tillsatser.