Ofta talar jag om föromar i samband med mina föreläsning. Ett uppskattat och viktigt ämne.

Fördomar gör komplicerande saker lite för enkla. Enstaka fall blir praxis. Man mixtrar med statistiken. Dumma exempel blir norm. Fördomar älskar distans, för i distansen kan de växa sig starka. Fördomar älskar okunskap för då kan de lura fler. Fördomar ser aldrig hela bilden, de selekterar fritt utan logik. Fördomar målar världen i svart-vitt. Fördomar gör oss rädda utan anledning. Fördomar är inte bara dumma - dem tenderar hela tiden att göra oss dummare än vad vi är...

Fick en tanke nyss. Är vårt liv som att åka buss eller tåg. Jag reser rätt mycket och jag har gjort iaktagelsen att när man åker buss går man bara dit och HOPPAS man får plats. Men på tåg har man vanligtvis en PLATSBILJETT. Man har en ÖVERTYGELSE att man kommer med.

Hur många ser inte livet som en bussresa… Man hoppas det ska bli bra. Om jag hade den taktiken hade jag troligtvis legat i sängen flertalet dagar. Jag kan inte hoppas, jag måste ha en övertygelse. Om jag tror jag har “en platsgaranti” i livet blir det lättare att leva. Då har jag en plats att fylla som bara är tänkt för mig…

Läste ett citat idag:

“Lyckan är som en ton som klingar genom vardagen.”

Ofta letar vi efter lyckan i det stora och märkvärdiga. Men lyckan finns ofta precis där i vardagen, om vi vågar släppa tanken en sekund på vår handlalista, på att bilen ska besiktigas, att elementet ska lagas, och bara lyssna till livets rytm. Tror livet sjunger kärlekssånger över di

Det är alltid för tidigt att ge upp. Om vi inte ger upp kan vi inte så mycket annat än att lyckas. Det är i alla fall min filosofi.

Visste ni att Robert Wells musiklärare på högstadiet sa till honom att lägga ner musiken. Visste ni att Beatles första kontakt med skivbolag slutatade med kommentaren: Fyrmans-band är ute… Visste ni att Astrid Lindgren fick nej går hon hade skrivit sitt första manus. Och visste ni att Bill Gates dator spåddes sälja i cirka 5 exemplar.

Du kan mer än du tror. Om du ramlar, res dig upp. Om du misslyckas, gör ett nytt försök. Om du blivit besviken, hjälp ditt hjärta att läkas. Sluta aldrig tro att även om din dåtid är mörk kan din framtid bli så mycket ljusare.

Jag gillar killen som fick frågan om han kan spela gitarr på vilken han svarar: Vet inte, har inte testat än...

Om någon annan är lyckligare än jag, betyder det då att jag inte kan vara lycklig. Självklart inte. Ändå är det lätt att känna så. Men lyckan är inte begränsad som en kaka. “Ja det var den sista, det finns ingen över till dig”.

Andras segrar hotar inte din seger. Andras framgång gör inte din framgång mindre.
Livet är ingen tävling mot alla andra. Det är ett samspel. Som ett pussel. Alla bitar (människor) är viktigare. Och unika. Ditt livslopp är inte mitt livslopp.

Jag försöker inte jämföra mig med andra. Jag kan då som bäst bli en kopia.

Om jag fick välja vilken låt jag skulle vara, vilken hade jag då valt?

Ja, detta har jag tänkt lite på sistone och kommit fram att hur jag än ställer mig till tomas ledins musikstil är hans låt “Du måste gilla läget” rätt träffsäker när det gäller mitt liv. Jag kan inte vakna varje morgon och tänka: Neeej, rackans, jag är cp idag också…” Nä, jag måste gilla läget och inse att min kropp och jag måste dra jämt, annars lever jag i inbördeskrig med mig själv. Jag kanske aldrig blir frisör – och alla som fattar vad jag menar säg: A M E N…

Men lika sant som det är så vill jag hellre lyssna till Bruce Springsteens hit: “Everyone got a hungry heart”. Alla har ett hungrit hjärta. Det är mäsnkligt att ha drömmar. Det är mänskligt att vilja utvecklas. Det är mänskligt att ha aptit på livet och vilja uppleva mer, uppnå mer, se mer, höra mer, lära sig mer… Jag tror till och med det är lite mänskligt att vilja övervinna det omöjliga!

Vilken låt tror du att du är?

När man talar om motivation kan man bli klassad som ytlig eller lite amerikansk. Men jag är inte släkt med dr Phil… En del säger att motivation bara hjälper för stunden, sen är man tillbaka i “den dystra verkligheten” igen. Men hur många säger så om att duscha, det hjälper bara för stunden, nästa dag är man lika smutsig igen… Motivation liksom dushning behöver man varje dag! Motivation är en färskvara. Lika tydligt att ting vill neråt (tyngdlagen), lika tydligt är det att vi människor dras åt negativa mönster. Du som automatiskt vaknar upp fylld av motivation – grattis, det gäller nog inte de flesta av oss. Vi behöver en godispåse varje dag med god och blandad inspiration för att leva fullt ut.

Read more: Jonas Helgesson - Föreläsare | Författare | Skribent | Ståuppare

Som nioåring minns jag hur vi alltid klättrade i träd. Det var den givna aktiviteten efter man hade tröttnat på alla amigadatorspel, och mamma hurtfriskt yttrat att ”pojkar, lite luft aldrig skadar…” Om man då inte lekte krig i skogen med hopsnickrade låtsasvapen så stack hela kompisgänget iväg till närmaste träd och lekte Tarzan. Upp var ledordet. Man skulle upp. Långt upp. Adrenalinet steg när grenarna knakade. Väl uppe belönades man med ljuvlig utsikt över grannområdet. Den som lyckades nå trädkronorna hade klarat eldprovet för nioåringar!
Jag anlände aldrig till trädets topp. Men inte för att jag inte försökte. Jag spände alla muskler jag bara hade i min brokiga kropp för att avancera uppåt. Jag ramlade men började om. Ramlade igen. Blödde ner mig så jag liknade jultomten. Försökte igen…
Men jag kom aldrig upp. Jag kom som högst upp på den andra grenen. Den var en ungefär meter upp i luften. Där kunde jag stå i timmar under tiden mina kompisar var i full gång att leka Tarzan ett flertal meter längre upp.
Vilket antiklimax, kanske några tycker. Det naturliga slutet på trädhistorien skulle ju vara att jag till slut nådde trädkronorna och i ett segerrikt gorillavrål förklarade att allt är möjligt. Nu talar jag inte emot mig själv, att ha mål och drömmar. Att sikta mot stjärnorna för att nå trädkronorna är sunt. Men i sanningens namn når inte alla lika högt. Men det kvittar. Det gäller att nå SINA stjärnor, SINA trädkronor. För en kan drömmen vara den andra grenen på en meters nivå! Förringa inte de tillsynes små drömmarna. De kan vara  gigantiskt stora för andra!

Read more: Jonas Helgesson - Föreläsare | Författare | Skribent | Ståuppare

Igår gjorde jag ett beslut att inte äta godis förrän till helgen. Litet steg för mänskligheten, stort steg för mig…

Idag frågade jag min fru om chips verkligen är godis. Jo, det var det. Men… kakor då? Jo, det var också godis. Men pannkakor är inte godis, yes, nu hittade jag en utväg.

Utmaningen är att inte söka utvägar när vi egentligen skulle söka vägar “igenom”.

Vilka beslut har du tagit, som du verkligen tror på? Utmaningen är att inte låta fantasin jobba i fel riktning (vi är väldigt kreativa när det gäller undanflykter och ursäkter) utan låt din kreativa sida jobba för dig. Vilka möjligheter det finns med att hålla fast vid något man tror på!

Utvägar kanske är den enkla vägen men leder dig sällan till förändring.

Men pannkor är gott.

Read more: Jonas Helgesson - Föreläsare | Författare | Skribent | Ståuppare

Jag kan inte vakna varje dag och tänka: Nej, jag är cp idag igen. Jag lägger mig igen. Då skulle jag vara smått galen. Jag måste acceptera min cp-skada och vissa saker kring den. Jag måste inse att jag aldrig kommer att bli läkare. Det ska vi nog allihop vara tacksamma för. Stackars patienter som skulle ha mig som sin hjärtkirurg. Oj, kniven slant visst… Jag måste också komma fram till att jag aldrig kan gå på lina. Min balans är så dålig så jag knappt kan åka farfars bilar på Liseberg. Att sälja begagnade bilar kommer nog heller aldrig bli riktigt min grej.

Jag får acceptera en massa saker men ge upp tänker jag aldrig göra! Att ge upp har med sig attityden “det är ingen idé att testa”. Klart det är idé att testa! Annars vet man inte vad man ska acceptera:) Testa att fokusera det du klarar.

Att längta efter att köra bil, bestiga kebnekaise, skaffa familj och att lära sig franska på kvällskurs har inte de icke-handikappade patent på. Vi Cp-skadade har också drömmar och mål. Vi har passioner i livet som vi vill uppleva. Vi har visioner som vi vill förverkliga. Men så fort man talar så här så är det någon som kallar oss trotsiga, orealistiska och verklighetsflyende. Men vad är det för trotsigt att tycka att man som Cp-skadad också kan ha ett intressant jobb istället för handikappbidrag på 7000 kr. Vad är det för orealistiskt att tro att även Cp-skadade kan drömma om att bli pappa eller vinna idol?

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Det sa Winston Churchill. Och kanske honom hela västvärlden har att tacka för ett fortsatt demokratiskt samhälle. Hörde ett barn säga: Kan du spela gitarr… Vet inte, jag har inte testat än… skön inställning.

Jag föddes inte bara Cp – utan envis, Jag har en stor envishetgen i mig. Tävlingsmänniska, förr mot andra, men insåg att det är mig själv jag ska tävla mot. Jag ska vinna i mitt liv. Allt är inte möjligt – det är rätt knäppt tänkt. Men mycket mer är möjligt än vi ofta först tror.

När var sista gången du gjorde nåt för första gången? Livet är ingen existens. Det är en upptäcksfärd!

Jag har hittat det perfekta kaffestället i Malmö. Jo, det tog närmare 10 år och olyckligtvis flyttar vi från staden till Jul. Men ändå. Jag är så lycklig. På eftermiddagarna när suget är som störst tar jag en promenad genom lummigheten på Kungsgatan och snart hamnar jag utanför kaffehimlen. Det har blivit en tradition.

Jag märkte häromdagen av en slump att i samma hus, 30 meter längre bort ligger ett café till. Och en dag var mitt favoritkaffeställe stängt så jag kilare vidare och vips, då såg jag detta andra café. Och jag var så kaffesugen. Jag gick in och tro det eller ej, de hade ännu bättre kaffe. Va??? Bättre kaffe. Bara bakom hörnet.

Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn i livet. Kanske bättre kaffe…