Igår var jag på min gamla grundskola och höll en föreläsning om “inkludering” på deras studiedag. Cirkeln slöts, nä men det kändes lite så. Nostalgin infann sig direkt som ett täcke över min själ så fort jag klev in över tröskeln. Det var en annan tid då. Flera av lärarna jag hade var där än idag, det var surrealistskt. De hade känt en grabb som inte kunde säga mer än mummel, och hade rullstol, nu talade jag 1 timme och 20 min och rörde mig fritt.
Föreläsningen gick jättebra och det är alltid lika roligt (och overkligt) när jag får mejl dagen efter från någon i publiken. Det fick jag således idag också. Tänkte lägga upp det här, inte för att skryta men för att … ja vad ska jag skriva 
(jag utelämnar namnet)
Hej Jonas!
I går eftermiddag lyssnade jag på din föreläsning i Lindåsskolan.
Den gav mej väldigt mycket!
Både humor, värme, livsbejakelse
och eftertänksamhet.
Måste tillägga att du är en av de få föreläsare som lyckats lägga
upp en ovanligt väl balansrad =) och lagom lång föreläsning.
Tack så väldigt mycket!
Sådana mejl ger mig kraft att fortsätta göra det jag gör.
Read more: Jonas Helgesson - Föreläsare | Författare | Skribent | Ståuppare
Oj, tänker du. Jag som trodde Jonas var en positiv kille. Jo, jag är rätt positiv men inte dum. Det är lite dumt att säga att allt vi gör kommer lyckas. En punkt jag nästan alltid talar om i mina föreläsningar heter: “Skit händer!”, en av mina bästa punkter om du frågar mig. Jag vill att denna punkt ska väga upp om jag råkar säga något överpositivt som jag egentligen inte menar. Jag tror inte mycket på 22 punkter till ständig hälsa, 35 punkter till framgång eller 109 punkter till en välskött trädgård. Troligen kommer mördarsniglarna överlista dina punkter… De har nämligen 200 punkter hur de ska göra din trädgård till ett svart hål. Sanningen är du och jag kommer misslyckas fler gånger än vad vi lyckas. Idrottare förlorar alltid mer än vad de vinner. Varför fortsätter de då tävla. Jo, nån gång kanske de vinner. Nån gång lyckas du och jag med något. Emellan dikerna är vi på vägen. Av alla tankar vi tänker är någon bra och kanske så bra att den kan förändra de andra tankarna. Efter 11 McDonalds kommer ett Max. Håll ut.
Detta blír jag glad över att läsa… Love my job.
http://webnews.textalk.com/borgisnytt/nyheter/maste-man-vara-frisk-for-att-ma-bra
Vi människor vill ha det lätt. Dragningskraften till det enkla är stor men också farlig. Om jag hela tiden skulle göra det som är lättast hade jag fått direktbiljett till diverse diken. Om jag tex ska göra en lunch och göra det lättaste hade jag kanske lagat pasta och korv, eller vänta korv behövs inte, jag kokar pasta, eller vänta lite, koka behövs inte, jag äter pasta rakt från paketet. Det är det lättaste men frågan är: Är det det bästa?
Ibland är livet motorväg, ibland är det slingrig, kurvig, guppig landsväg. Men för att ta sig till vissa städer i Sverige, typ Ludvika behöver man svänga av den breda sköna motorvägen och halta sig fram på en riksväg. Och vem vill missa Ludvika…
Hos min kompis i Stockholm finns det alltid kaffe till mockabryggaren. Alltid. Det kan vara lite ostädat – men kaffeburken är aldrig tom. Det kan vara oöverskådlig disk ibland – men kaffeburken sinar aldrig. Det kan finnas mer eller mindre mat i kylen – men kaffeburken är jämt fylld till bredden. Varför? Det enkla svarat är nog: han gillar kaffe!
Jag vill ha det så mer livet. Att det jag gillar syns. Vi anstränger oss för det vi gillar – eller borde i alla fall göra det. Någon har sagt: visa mig din kalender och jag ska beskriva ditt liv. Kanske lite väl naivt men en gnutta sanning finns där.
Vilken vecka. Hemkommen från Barcelona på måndag, åkte upp Uppsala på tisdag. Heldag i Västerås på ons, tillbaka till Stockholm, tillbaka till Västerås, tillbaka till Stockholm (kan säga att jag nog kan E 18 vid det här lagret..) och sedan på fredag ner till Rydaholm, Småland för att sedan hem. Två nyckelord: sjuk och tacksam. Vet inte vilket jag var mest i veckan – hoppas på tacksam. Mitt i allt är det lätt att glömma, persektivet skärs av på något sätt, man ser inte skogen för alla träd. Men ibland behöver man bli träkramare och upptäcka allt smått som tillsammans blir allt stort. Tacksamhet är att se det extraordinära i det ordinära. Jag vill inte vara en som tar allt för givet. Jag vill vara en som ser.