Ett universitet i USA gjorde ett test som gick ut på att eleverna skulle ta och framställa två foton. När de väl hade gjort det, fick de välja ett som de tyckte var det bästa. Sedan skulle det andra fotot antingen ”försvinna” direkt eller så fick de tänka igenom och komma och byta. Det visade sig att de som valde att inte komma tillbaka mådde på något sätt bättre och var mer nöjd med sitt foto (hur forskningen till inte har jag ingen aning om).

Vi lever i valmöjligheternas tidsålder och även om det ger stor glädje gör det också att vi får beslutsångest, gräset kansker är grönare nån annanstans, kanske det finns ett bättre alternativ, leta, leta, leta…

Kanske man ska gå för det man gillar och låta bli den tankesnara som hela tiden tvingar dig till det ”ultimata”.