Jag vet. Jag har bojkottat min blogg några veckor. Det är inte för att jag inte gillar att skriva och ha en dialog med er där ute. Men jag har fullt upp just nu med fler föreläsningar än nånsin samtidigt som jag skriver en bok som ska ges ut i vår. (vill ju inte skriva allt här, då har jag inget att skriva där) Och för att det sociala livet inte helt ska gå under jord har jag fått dra ner på andra saker – där bland min blogg.

Men för att uppdatera er lite så har den här hösten inneburit ett slags uppåt-skifte. Märkligt nog mitt i lågkonjukturen har jag fått förfrågningar som aldrig förr. Det börjar också att öppna sig möjligheter att få jobba med dessa frågor utomslands, i länder i östeuropa. Det känns som att de ämnen jag berör på något sätt är “inne-ämnen”. Det känns som jag har fått tala och inspirera mer och mer människor vilket är fantastiskt kul. Det betyder också mer att göra och fler timmar bakom ratten. Bokförsäljning har aldrig heller gått så bra som nu. Jag själv har sålt ca 600 st böcker på en månad vilket måste ses som ett mirakel för en bok som nästan är 3 år gammal. Man brukar tala om en boks livslängd på några månader, innan någon annan liknande bok tar över stafettpinnen.

Häromdagen kom jag in på bemötande på en föreläsning. Jag diskuterade om någon enda av oss egentligen vill bli bemötta. “Bemötta – på brist av annat” skulle vara mitt valspråk om någon frågade. Tror det finns en större inre längtan att bli mötta. Det lilla mötet. Det ärliga mötet. Från bemötande till mötande alltså. Att se människor, att intressera sig för människor, att se kompetensen och guldet i människor. Jag lekte också lite med ordet tolerans som vissa gånger sänder ut fel signaler i bemötandedebatter. Minsta möjliga insats. En måste attityd. Tänk om min fru under en romantiskt middag sa: “Jonas, jag vill bara säga att jag tolerar dig, skål för det!” Jag vet inte om äktenskapet hade tagit av mot nya höjder efter det? Uppmuntran, engagemang, ärligt intresse, innerlig förstålse behövs för de som inte är exakt lika oss själva! En chans att älska olikheter.

Over and out från en regnig morgon i Stockholm.
Hörs snart igen.