Innan du tänker på allt du inte kan, ställ frågan: Vad kan jag?

Innan du ger upp, testa!

Innan du blir avundsjuk, inventera DINA skatter!

Innan du talar skit, se dig i sepegeln!

Innan du blir grå, sätt färg på tillvaron.

Innan du dör, lev!

Artikel i Aftonbladet idag. Vad tycker ni? Ska man göra abort om man tror barnet har Downs Syndrom? Själv tycker jag det ä absurt. Idag har vi mycket bättre resusrser och tänkande att alla människor ska kunna leva livsvärdiga liv. Bollen ligger hos föräldrarna och ytterst sett handlar det om deras antropologi.

Fler gör abort om fostret har Downs

Allt fler kvinnor aborterar bort bebisar med Downs syndrom. Barn med Downs syndrom
Antalet födda barn med Downs syndrom har legat still på 1 per 700–800 födslar sedan 70-talet.

Antalet graviditeter med foster med Downs syndrom har blivit fler i och med äldre mammor. Men i dag leder de här graviditeterna oftare till abort.

Mellan 1999 och 2004 aborterades 45,8 procent av alla barn med Downs syndrom. Under 2007 var siffran 54,7 procent.

Källa: Metro

EFTERLYSNING Har du/ni gjort abort när du/ni fick reda på att fostret hade Downs syndrom? Mejla – glöm inte att ange telefonnummer.
Om du fick reda på att ditt barn hade Downs syndrom, skulle du då överväga abort?

Ja Nej Se resultat
Fler och fler kvinnor skaffar barn senare i livet.

Men antalet barn födda med Downs syndrom ökar inte.

Anledningen?

Föräldrar aborterar bort dem.

Ju äldre du är när första barnet kommer – desto större risk är det att få ett barn med Downs syndrom.

Men trots att svenska kvinnor skaffar barn allt senare i livet så har antalet barn med den avvikande kromosomuppsättningen inte ökat. I dagens Metro förklarar Karin Gotwall, på Socialstyrelsens födelseregister, anledningen:

Mer fosterdiagnostik – och fler aborter. Fler än hälften av alla kvinnor som får reda på att deras foster har Downs syndrom väljer nu att abortera bort dem.

– Vi har fått mer och mer förfinad diagnostik med bättre ultraljudsteknik vilket har gjort att man upptäcker Downs syndrom tidigare. Det har lett till fler aborter, säger Karin Gotwall till Metro.

Bara 26 barn
I grannlandet Danmark erbjuds alla kvinnor fosterdiagnostik. Och det har påverkat statistiken även där. Förra året föddes 26 barn med Downs syndrom i Danmark. I Sverige var siffran 120 barn.

– Det är bara en tidsfråga innan det blir så i Sverige, säger Anna-Lena Krook, förbundsordförande på FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, till Metro.

Hon säger till tidningen att utvecklingen skvallrar om samhällets värderingar.

– Det är motsägelsefullt. Man konstaterar att människor med Downs syndrom kan leva riktigt bra liv i dag samtidigt som man beter sig som om de inte har något människovärde.

Så här skrev tidningen i Alingsås inför mitt besök.

Jonas Helgesson reste sig ur rullstolen
2009-10-15 VÅRGÅRDA:
Jonas Helgesson föddes med en svår cp-skada, men som tonåring bestämde han sig för att inte bli en av ”Hjälpmedelscentralens stammisar”.

Han reste sig ur rullstolen och skaffade körkort för både bil och golfspel. På tisdag, den 20 oktober, föreläser han i Kulturen. Utifrån egna erfarenheter talar han om förutfattade meningar kring funktionshinder.´

I APRIL i år beviljades Projektet Kunskapssamhället i Vårgårda 5,3 miljoner kronor från Svenska EFS-rådet. Pengarna ska användas till att kompetenshöja personal i de företag, kommunala förvaltningar och organisationer som ingår i projektet.

Man har ett år på sig att använda pengarna till kompetensutveckling, som är individuellt utformad för varje organisation. Utöver de individuella satsningarna arrangeras också gemensamma seminarier och workshops med tre teman: jämställdhet i arbetslivet, funktionshindrades tillgänglighet på arbetsmarknaden och samverkan förvaltning/skola/näringsliv.

– Föreläsningen är en del i temat funktionshindrades tillgänglighet på arbetsmarknaden. Det är kostnadsfritt och alla är välkomna, säger projektledaren Hampus Haga.

JONAS HELGESSON kör sina föreläsningar i samma ståupp-stil som Jesper Odelberg – även han cp-skadad.
– Jesper Odelberg är etablerad ståuppare, men om några år är jag säker på att Jonas Helgesson är minst lika känd. Han använder humorn, det hoppas jag ska locka extra mycket folk, säger Hampus Haga.

Att använda humorn som vapen brukar vara ett effektivt sätt att få människor att lyssna.
– Det blir ett roligt föredrag, som samtidigt har djupet. Man får sig en tankeställare när man hör en kille som kämpat utan dess like.
Jonas Helgesson har haft det stentufft i livet, men ändå behållit sitt goda humör.

Han utmanade sig själv och tränade upp sin fysiska förmåga. Han har lyckats med saker omgivningen inte trodde var möjligt. Idag har han både körkort för bil och grönt kort på golfbanan.
Trots omgivningens skepsis har han också förverkligat sin dröm, att försörja sig på att tala och skriva. Som föreläsare, ståupp-komiker och författare beskriver han både förtvivlan i sina begränsningar och glädjen i den stund dessa övervinns. Han driver också sitt egna företag.
– Det känns bra att engagera honom. Vi får chansen att sprida ett viktigt budskap och Jonas tjänar pengar.

FÖREDRAGET pekar på kraften i att inte ge upp. Man måste tro på sin egen förmåga, oavsett vad omvärlden tycker. Han utmanar till samtal om bemötande och tillgänglighet.
Och han gör det med glimten i ögat. Det visar inte minst titeln på hans bok, Grabben i kuvösen bredvid.

På sin hemsida visar han prov på sin stora humor, när han berättar om hur det kan gå till när han söker jobb. Ska han skriva att han är cp eller ej? Om han gör det blir han inte kallad till anställningsintervju och om han inte nämner sitt handikapp blir intervjun lätt stel.
Men när han får chansen att komma på en anställningsintervju brukar han leda in samtalet på golf. Det är ett bra sätt att få till en islossning. ”När de frågar vad jag har för handikapp, så säger jag: syns inte det..?”

I samband med seminariet finns arbetsförmedlingen på plats och informerar om servicen till arbetsgivare och funktionshindrade. Och denna kväll utökas antalet rullstolsplatser i Kulturen

Jag vet. Jag har bojkottat min blogg några veckor. Det är inte för att jag inte gillar att skriva och ha en dialog med er där ute. Men jag har fullt upp just nu med fler föreläsningar än nånsin samtidigt som jag skriver en bok som ska ges ut i vår. (vill ju inte skriva allt här, då har jag inget att skriva där) Och för att det sociala livet inte helt ska gå under jord har jag fått dra ner på andra saker – där bland min blogg.

Men för att uppdatera er lite så har den här hösten inneburit ett slags uppåt-skifte. Märkligt nog mitt i lågkonjukturen har jag fått förfrågningar som aldrig förr. Det börjar också att öppna sig möjligheter att få jobba med dessa frågor utomslands, i länder i östeuropa. Det känns som att de ämnen jag berör på något sätt är “inne-ämnen”. Det känns som jag har fått tala och inspirera mer och mer människor vilket är fantastiskt kul. Det betyder också mer att göra och fler timmar bakom ratten. Bokförsäljning har aldrig heller gått så bra som nu. Jag själv har sålt ca 600 st böcker på en månad vilket måste ses som ett mirakel för en bok som nästan är 3 år gammal. Man brukar tala om en boks livslängd på några månader, innan någon annan liknande bok tar över stafettpinnen.

Häromdagen kom jag in på bemötande på en föreläsning. Jag diskuterade om någon enda av oss egentligen vill bli bemötta. “Bemötta – på brist av annat” skulle vara mitt valspråk om någon frågade. Tror det finns en större inre längtan att bli mötta. Det lilla mötet. Det ärliga mötet. Från bemötande till mötande alltså. Att se människor, att intressera sig för människor, att se kompetensen och guldet i människor. Jag lekte också lite med ordet tolerans som vissa gånger sänder ut fel signaler i bemötandedebatter. Minsta möjliga insats. En måste attityd. Tänk om min fru under en romantiskt middag sa: “Jonas, jag vill bara säga att jag tolerar dig, skål för det!” Jag vet inte om äktenskapet hade tagit av mot nya höjder efter det? Uppmuntran, engagemang, ärligt intresse, innerlig förstålse behövs för de som inte är exakt lika oss själva! En chans att älska olikheter.

Over and out från en regnig morgon i Stockholm.
Hörs snart igen.