Jag är ett stort fan av att titta på extramaterial på DVD. Jag kan hyra en film bara för att titta på de bortklippta scenerna. Jag älskar att höra intervju med regissören som berättar om alla snedsteg och misslyckande i samband med inspelningen. Vilka bilar som eldades upp i onödan och hur en scen inte alls blev som de tänkt men att de behöll den ändå, för den var ”cool”. Förra julen fick jag en seinfeldt dvd i julklapp och jag minns att jag tittade om och om igen på extramaterialet, nästan mer än på självas avsnitten. Jag njöt av att se bloopers, och också hur skådespelarna var i verkligheten och se hur de egentligen är och hur de gjorde för att gå in i rollen. Vad beror det på att jag älskar extramaterial, har jag funderat på. Jag tror svarat ligger i att jag aldrig har varit speciellt intresserad av det färdiga, av det sminkade, av framförandet. Jag gillar storyn bakom. Livet är inte heller bara ett framförande. Alla människor har en story bakom, som ger förståelse varför de är som de är. Vi borde titta på extramaterialet av en person innan vi har våra tydliga tankar om henne. Ibland är det inte som vi tror.