Jag är lite inne på att livet inte handlar om mig. Tänk, kanske håller jag på att bli vuxen, vid 31 års ålder… Jag tror vi lever i ett samhälle där mer och mer fokuseras till sig själv. Vad jag tjänar på allt. Whats in it for me, har blivit 2000-talets hymn. Jag har skrivit innan om att människans identitet är både som mottagare och givare. Jag tror funktionshindrade har lite fastnat lite i mottagare-identitet, både att andra påverkat det men också att man ser på sig själv så. Det här gäller såklart alla, inte bara funktionshindrade. Men det är min naturliga språngbräda.
Min övertygelse är att fokuseringen på en själv inte bara har med själviskhet att göra, utan lika mycket att man inte tror man kan betyda någonting. Därför vill jag säga till dig:
Du är inte någon ingen bryr sig om. Du ”kontrastar” oss med en ny färg i livets färgskala. Ditt skratt smittar. Dina ord berör. Dina kramar värmer. Din omtanke ger trygghet. Din erfarenhet och vishet är uppskattad. Man gillar dig som du är. Du ger mersmak!
Du är inte någon som inte har något att ge. Du har talang. Du har vishet om mycket. Du har erfarenheter som är nog så goda som någon annan. Du kan vara med att sprida hopp, inspiration, livslust. Tänk inte vad du inte kan ge, tänk på det du kan ge. Alla har något. Alla borde skriva en bok. Ett liv och en livsberättelse är något av mest fascinerande man kan lyssna till. Ditt liv kan få betyda något för någon annan.
Du är inte en som inte kan tröst. Du kan hjälpa andra att fortsätta när det känns tungt. Alla behöver vi tröst ibland. Alla behöver höra de är duktiga på något. Du kan säga det. Alla behöver höra de betyder något. Du kan uppmuntra. Motivation är inte att sitta och lyssna till någon klämsäck föreläsare. Motivation är att snacka med dig.
