Denna kolumn skickade jag till Metro…

VEM VILL BLI TOLERERAD?
Av Jonas Helgesson, föreläsare

”Vi måste tolerera varandra”. Hur många gånger har vi inte hört det sägas i massa olika sammanhang, allt från debatter om etnicitet och integration till frågor om mångfald eller mänskliga rättigheter? Jag tror vi svenskar är världsmästare i tolerans.

Men jag måste erkänna: även om tolerans fyller en funktion i vissa sammanhang, tycker jag ordet är extremt tråkigt och i många fall skickar det konstiga signaler. Tänk om jag, under en romantisk middag, skulle säga till min fru: ”Skål, och jag vill bara säga att jag tolererar dig.” Jag vet inte om äktenskapet hade tagit av till nya höjder efter det … I handikappsammanhang, som är mitt arbetsområde, kan man också snöa in på toleransbegreppet. Man blir en grupp som alla ska ha tolereras för. Någon som vill vara med i den gruppen??? I think not…

För mig uttrycker tolerans minsta möjliga insats. En ”Okej då – attityd”. Ibland halvhjärtat, ofta kompromissfyllt. Det är som att man är tvingad att ”godkänna” människor. Konventionen säger det. Som duktig medborgare ska man acceptera och tolerera alla bl.a., bl.a., bl.a.… Men jag tror alla människor behöver mer än tolerans. Alla har en mänsklig drift att bli uppskattade, inkluderade och sedda.
Vägen bort från det krampaktiga talat om tolerans är att mer förstå olikheter. Att alla människor är olika är den mest banala sanningen vi har, men oj vad förvånansvärt överraskade vi verkar över detta faktum. ”Va, hur kan han tycka så…”. ”Va, hur kan hon ha på sig sådana kläder…”. ”Va, hur kan han gå så konstigt med benet…” Man kan också skratta högt när man läser kontaktannonser. Det är klimax i olikheter och egenheter. Läste nyligen en bra. ”Batman söker catwoman.”

Jag vill påstå att olikheter inte bara är härligt och kan tillföra dynamik på jobbet och i vänkretsen. De är en av de stora grundbultarna i samhället. Samhället hade kajkat om alla hade varit likadana. Tänk bara om alla skulle få för sig att Eslöv är en trevlig stad, och flyttar dit. Hjälp, 9 miljoner svenskar som trängs i Eslöv och ska köpa korv i kiosken samtidigt – det är i alla fall inte min dröm…

Tacka gud att vi är olika, tänker olika, har olika talanger, har olika bakgrund och fungerar olika. Olikheter är det dyrbaraste samhället har!

Så. Att bli tolererad kanske ibland är en bra början men om det stannar vid det skapar vi ett stelt och inrutat samhälle. Det kommer finnas en distans mellan människor. Och i distansen odlas alla möjliga fördomar. Vi behöver bli bättre på att uppskatta varandra och inte bara tolerera varandra.