Just nu sitter jag och skriver på Skenet kan bedra. Ett otroligt exempel är Susan Boyle som var med i Britain Got Talent (se klippet nedan). Har ni mer exempel på någon gång ni har gått i skenet-kan-bedra fällan. Jag menar främst på ett positivt sätt.

Jag hörde i veckan en fantastisk historia om en kille med bara en arm som började med judo. Han lärde sig inte så många grepp men specialiserade sig på ett specifikt kast. Men han kunde detta kast riktigt bra så tränaren utsåg honom till en tävling. Killen gjorde bra ifrån sig och kom till final. Där avgjorde han på just detta kast. När man sedan frågade hur killen kunde vinna trots att han bara hade en arm och trots att han gjorde ett kast sa dem att det bästa förvaret mot detta kast är att ta tag i den andra armen. Och den fanns ju inte.

Dina tillsynes svagheter / handikapp kan ändras till fördelar! Så härligt.

Måste också bara tipsa om Susan Boyle. Hon är ett rätt bra exempel på att man ska vara sen att döma ut människor i förväg… Titta HÄR.

På en föreläsning för arbetssökande i malmö gick jag ut hårt. Brukar annars vara snäll (var jag nu också men kanske en lite mer rakare snällhet), men jag ville få dem göra upp med det som ofta gör oss passiva och bittra – nämligen ursäkter.

Jag sa att många använder sitt handikapp som en standardursäkt till att inte anta livets utmaningar. Sedan fortsätte att med att är hur lätt som helst att komma på en ursäkt för att inte orka kämpa, det svåra är att bli av med alla ursäkter. Man behöver ingen utbildning för att komma på ursäkter. Man behöver inte vara speciellt intelligent för att komma på ursäkter. Man behöver inte ha tusen problem för att ändå komma med tusen ursäkter.

Faran med ursäkter är att de sällen för en framåt. Ursäkter är sällan produktiva.

Någon har sagt att den människa som har många ursäkter – har ofta inte så mycket annat. Hårt. Ja. Sant? Alltför ofta.

En stående punkt i min föreläsning har varit att ”alla har ett värde och alla kan ge ett värde”. När det gäller det första så har jag hittills inte mött någon sund människa som motsätter sig det. Den sanningen har borrat sig väldigt djupt i svenskens medvetande. Vi förstår det tidigt. Det är dagiskunskap.
Det är en glädje att säga att vi ligger i topp i världen när det gäller mänskliga rättigheter och individens odiskutabla integritet. Det är något vi ska hålla högt och vara stolta över.

Men hur är det med det andra, det med att alla också har något att GE sin omvärld och omgivning? Det kanske inte är en naturlig tanke men det här tror jag stenhårt på. Handikappade, som jag tar utgångspunkt ifrån, har för länge varit föremål för överdriven omsorg och beskydd. Den negativa snällheten är väl något alla kan relatera till. Handikappade är mottagare av hjälp men för sällan givare av hjälp. Handikappade ska få, inte vara de som ger. Vi får stöd, vilket inte är fel i sig men kanske, kanske behöver vi jobba med begreppen förtroende och utmaning lite mer aktivt.

Jag tror att en av Sveriges största dolda skatt heter HANDIKAPPADE. Det finns över 600 000 tusen, och det är dags Sverige tar vill vara på deras förmågor – det gynnar alla.

Jag arbetar inte heltid med stand up men gör det när jag får tillfälle. Jag tycker det är otroligt kul samtidigt som det är bland det dummaste man kan göra. Man är blottad, “beroende” av publiken, “beroende” av skratt. Jag finns på scen för att andra ska skratta – thats it. Sedan är det klart att stand upen inte blir sämre av att ha något att säga också, men det är en svår avvägning. Om budskapet tar över är det kanske inte längre stand up. Då andas det politik, socialt engagemang, journalistik eller något annat. Jag tycker man lurar publiken om man inte är inom ramen. De är ofta där i ett “lättsamt” ärende och då kan man inte klampa in i deras privatliv med stövlarna på. Med detta sagt är stand up också dialog. Inte monolog. Publiken ska vara med och det blir nerv men man bjuder in publiken och citera dem.

Nu har stand upen tagit sig in i Tv på allvar i och med Grillad. Även om detta inte är klassisk stand up så är nästan alla komiker ståuppare i grunden. Och skämten och uppläggen är typiskt ståupp material.

Grillad har blivit ett hett ämne. Alla tycker något om detta programmet verkar det som. Vad tycker jag? Jag svarar genom att säga vad jag tycker är kvalitéer i bra stand up.

1. Glimten i ögon. Om komikern inte har det, då har jag svårt att skratta. Har inte med att man måste se glad ut.

2. Frimodig och provocerande men ett “gott hjärta”. Komikern ska inte vilja illa om den han snackar om, på riktigt.

3. Skämta om det man har lite aning om. Kan faktiskt sitta allmänbildande personer i publiken:) Behöver inte kunna så mycket men om det är direkta lögner blir det konstigt.

4. Förberedelse och inspiriration. Puls. Adrenalin. Stand up är inte att läsa innantill tycker jag.

5. Ingen kan förbjuda en att svära onödigt mycket i varje mening eller säga något under bältet varann mening men det blir lite primitivt efter ett tag. Också att skämta en en enda sak. Där har jag mycket att jobba på – jag skämtar nästan bara om mig.

6. Konsten att säga det andra tänker. Väldigt kul. Det enkla är ofta det mest roliga.

För övrigt är en av mina favorit komiker Anders Johansson (Anders i Anders och Måns)
Jag skrattar vad han än säger.

Tänk om alla skulle ha samma klädstil som Thomas Dileva (han passar i det, tror inte jag klär i klänning…)

Tänk om alla köpte en alladinask i julklapp (stämmer)

Tänk om alla hade bestämt sig för att börja köra taxi (vem hade åkt taxi då)

Tänk om alla strängar på gitarren var stämda i samma ton? (hade låtit som dansband)

Samhället BYGGER på olikheter. Det kanske är det dyrbaraste vi har. Tacka Gud att du inte kan precis det som andra kan. Du kan ju något annat. Tacka Gud att du inte gillar precis det som andra gillar. Du gillar något annat. Va glad över att du är du. I komplementet ser vi nya nyanser. I olikhetstecknet ser vi att alla är unika! Våga gå din väg, bli den DU är och öppna dig för allt livet har.

Nu ska jag kurera mig. Haft hosta och feber i flera dagar.

Nu är jag hemma igen efter att ha varit i Norrköping, Mark och Valdemarsvik. Valdemarsvik var en höjdare trots att jag hade feber. Att tala till gymnasie-elever är bland det bästa jag vet. Jag funderar på att ha någon slags gymnasieturne nästa år. Om ni jobbar på gymnasium – prata med era rektorer om detta. Gensvaret är väldigt bra och jag talar om handikapp, att gilla den man är och inte jämför sig med andra.

Ungdomstiden är underbar men kan också innebära utmaningar och jobbigheter. Sin identitet ska jagas, sitt utseende kommer och stör, grupptrycket från kompisar kan föra en i alla möjliga taskiga situationer. Man ska bryta sig loss men frågan är från vad och till vad.

Ungdomar kommer vara framtidens samhälle. Men… Ungdomar inte bara är vår framtid – de är vår nutid också. Låt oss som gått lite längre visa vägen! Låt det bli coolt att ta erfarenhetstips från äldre. Låt det bli coolt att ta en latte med en femtioåring. Låt det bli coolt att faktiskt tro att sina föräldrar för det mesta vill en rätt väl – trots att de har noll musiksmak

För övrigt ligger det ett klipp på comedytv.se, HÄR när jag körde där.

Sedan jag skrev här har jag varit bortrest. Först var jag i Vingåker på en ståupp-kväll till minne av en ung kille som dog i en bilolycka. Tack Henke (en vän till han som dog) för en bra kväll. Bra initiativ. Sådana som du borde det finns fler av!! Hoppas ungdomarna fick sig både skratt och något att tänka på. Också kul att åka bil till Stockholm med en trollkarl, dock inget yrke för mig tror jag…

Sedan bar det av till Finland, där jag hade två föreläsningar i staden Vaasa. Som tur var talade de svenska där men de var noga med att säga att de INTE var svenskar. Dagstidningen i Vaasa gjorde en artikel om mig och det var väldigt kul att återigen var i utlandet för att jobba. Flygplatser är något som får mig tända till, vet inte varför… kankse att man kan låtsas vara viktig.

På fredag kväll landade jag i Göteborg där min fru tog emot mig. Vi skulle fira påsk hos mina föräldrar och också vår tvååriga bröllopsdag. Jag säger bara hotellet AVALON. Bästa hotellet jag vet. Var andra gången vi var där nu och de överrasakar med sin service, fina rum och goda mat. Om du någon gång får tillfället – testa deras pilkgrilsmussla, den för himmelen till magen.

På söndagen bar det iväg igen, till Kristianstad – till svärföräldrarna för att vara med på den årliga skogsdagen. Grillkorv, säkert 20 grader och vedhuggning (det gick inte så bra…). Gött att lugna ner sig lite.

Nu tillbaka till kontoret för att återigen åka imorn. Återkommer med någon text snart igen.

Hörs.

Har sedan jul haft en idé som jag både tror på men som, om man ska genomföra den, kräver mycket. Idén är en sajt på nätet som ska hjälpa funktionshindrade få arbete. Som en arbetsförmedling (men mer näringslivskänsla än myndighetskänsla) där man lägger ut sin profil och där företag ska kunna hitta duktiga medarbetare. Idén har kommit när jag varje vecka träffat funktionshindrade från alla delar av landet som säger likadant : jobb är den största utmaningen. Då har jag tänkt, varför händer så lite? Jag vill inte bara vara en som talar (det kan de flesta ) – jag vill va en som gör nåt.

Jag vet det finns stora utmaningar med en sådan sajt.

Hur får man folk att hitta dit? Det finns uppskattningsvis 100 000 funktionshindrade i skåne och arbetslöheten är större än någon annan “grupp” i samhället. Målgruppen finns men det gäller att de känner till möjligheten. Ska man börja lokalt tro? Ska man börja med en liten sida där folk får anmäla sitt intresse?

Hur får man finansiering? Vem skulle vilja ha reklam på sidan? Vilka ska vara med i projektet? Jag kan / har inte tid att göra detta själv. Har talat med region skåne och även en arbetsförmedling inriktade mot invandrare om samarbete. Ska kommunen va med? Vet inte. Ska en större org vara med som partner. Kanske.

Och kanske framförallt: hur får man arbetsgivare bli intresserade. Detta är nog den största nöten att knäcka. Trenden måste bli positiv. En snöbollseffekt. Man ser fördelarna. Ofta är det största säljargumentet pengar. Är det etiskt riktigt att säga att det är billigt att anställa en funktionshindrad?

Nu varför jag säger detta på bloggen. Jag behöver input. Skriv vad ni tycker. Och gärna om ni har kunskap om områden kring rekrytering av handikappade – jag behöver all råd och tips jag kan få. Finns intresse? Är detta ett bra initiativ? Hur går man vidare? Skriv…

Och sprid gärna denna idén vidare. Det bästa jag kan få är ett “buz” kring detta.

Ps: Om någon har 100 000 kr de inte använder – jag tar gärna emot dem:)

Jag erkänner. Jag älskar att tala. Retorik är något som nästan alltid, hur jag än mår, tänder mig. Alla bekymmer försvinna bara jag får lära mig lite retorik:) För många låter detta väldigt skumt men att lyssna och lära från duktiga talare får mig må som en prins. Jag vet jag har lång väg men jag längtar efter att bli en bättre kommunikatör.

Hörde en föreläsa undervisa om retorik och sa han alltid låter sitt material gå igenom fem frågor. De var dessa (fritt översatt från engelska):

1. Vad är “den enda saken” du vill åhörarna ska fatta? Vad vill du åhörarna ska ta med hem och tänka på? Specificera och avgränsa. Döda dina älsklingar, alltså säg inte allt du vill – säg något de behöver höra. Vet och lär mer än vad du säger.

2. Varför behöver de lyssna på dig? Vad gör just det du säger relevant och brännande viktigt. Vad skiljer dig från alla andra 1000 föreläsare.

3. Vad behöver vi göra? Applikation är här målet. Hur ska dagens föreläsning bli morgondagens verklighet.

4. Varför behöver vi göra det. Inspiration är här målet. Måla vision. Måla syfte. Måla den potentiella bilden av framtiden.

5. Vad kan jag göra för att åhörarna ska minnas föreläsningen? Vad är dina “reminders”. Bilder. Slogans. One-liners. Berättelser. Metaforer. Uppföljande material.

Ja, jag har mycket att lära mig…

I förra inlägget sa jag att jag vill ha ständig “vår” i mitt hjärta. Hur får man det? Ja det kan givetsvis sägas mycket om det men en sak är att se vårt hjärta som ett kylskåp (och med hjärta menar jag inte den fysiska pumpen utan vårt inre jag, oj det lät flummigt men ni fattar…)

Kylskåpet har en tendens att innehålla allt möjligt. Och även om man öppnar det många gånger varje dag vet man sällan vad man har. Samma är det med vårt hjärta. Jag tror vi behöver inventera vårt hjärta emellanåt, slänga de gamla konserverna och den ruttna salladen som stinker. In med mycket färskvaror i hjärtat! Proteiner och juice. Mata inte bara ditt hjärta med sötsaker (fundera på vad det betyder – det fattar inte ens jag:)) Lev inte bara på gamla minnen och meriter eller älta misslyckanden dagarna i ända. Försök se livet NU.

En annan sak är att det man stoppar in i ett kylskåp, är det som finns. Inte så djupt:) Samma gäller vårt hjärta. Ta inte in främmande gäster dit som vill bryta ner och förstöra. Meditera inte på bekymmer. Vakta ditt hjärta som den dyrbara skatt det är. Det som finns i ditt hjärta idag kommer vara i ditt liv imorn.

Kylskåpets sladd måste också sitta i för det ska funka. Jag tror vi mår bäst när vi är delaktiga i något som är “större” än oss själva. En större kraftkälla. Det kan vara att engarera sig i en fråga, försöka lösa ett samhällsproblem eller försöka hjälpa sina närmaste med det man kan bidra med.

Så lycka till med att tillaga en god måltid med det du har i ditt hjärta!

(/Hjärtliga hälsningar Jonas)

Det var underbart (och väldigt jobbigt) på träningspasset i morse ute vid Malmös guldklump – Västra Hamnen. Våren har kommit till Malmö. Det märks på många sätt. Folk verkar gladare. De ler när man möts på gatan. En del nynnar. Andra har hopp i uppsynen på nåt sätt. Glassen syns i handen, kepsen på huvudet och jackan under armen. I eftermiddag ska vi premiärinviga uteserveringen på Lilla Torg. Livet leker just idag.

Jag tänker att jag alltid vill ha vår i mitt hjärta. Jag tänker att min inställning ska påverkas och lära av vårlukten! Det är min längtan. Jag vill vara på g, känna mig allert och ha hopp. Våren är som en seger efter vintern. Man tror nästan inte det ska ske en gång – men då börjar allt blomma igen. Fåglarna återvänder till kalla norden. Träden målar sig och gräset skiner ljusgrönt. Du kanske har haft vinter i ditt liv- då det är dag för vår! När vårt hjärta leker kan inga motgångar slå ner oss! Ljuset äter upp mörkret.

Men pollenallergin kan jag vara utan. Hjälp vad min näsa gör uppror just nu. Det bara rinner. Jaja jag kan ta det bara jag får en extra glass…