Idag har jag talat på ett gymnasium i Helsingborg. De hade en temadag som de kallade “Kärlek till Livet”. Det var väldigt lyckat tycker jag. Jag körde två föreläsningar så alla hade chans att lyssna.
Det är alltid en utmaning att köra två likadana föreläsningar efter varann. Det man säger måste kännas levande och helst ska publiken känna en här-och-nu känsla. Om jag inte är inspirerad över det jag säger, blir ofta inte de som lyssnar det heller. Ruttna föreläsningar ger inte så mycket, där man ser på talaren att han tröttnat på det han säger för länge sedan.
Hur är det i livet? Tröttnar vi att göra “samma” saker även om vi vet att det är det rätta. Äta mat tex. Gör man varje dag – ändå är det rätt viktigt. Liksom sova och duscha och äta cocosbollar (om man är sån lagd…). Tröttnar vi på att uppmuntra frun, även om vi vill, tröttnar vi på att gå till samma jobb, även om vi gillar det? Har habegäret tagit förarsätet och har “det nya” blivit vår tids drog?
Livets konst handlar mycket om att uppskatta det “samma”.
Jättebra föreläsning, tack för att du kunde ta dig tid att komma till oss!
Lysande inlägg. Verkligen lysande!
Du är amazing! På mindre än 45 minuter sätter du ord på mycket av det som jag gått och tänkt på i flera år. Till exempel det här med att man själv är sin största fiende. Att man vissa dagar ser Usama bin Ladin i spegeln. Och tankarna om att vi alla är olika, sättet du beskrev det på, orden du använde. Allt berörde mig väldigt djupt.På något konstigt sätt var det som att du pratade om mina tankar och känslor fast jag aldrig träffat dig och du inte har en aning om vem jag är. Jag är väldigt, väldigt glad att du tog dig tid att komma till oss idag. Och jag känner mig otroligt stolt över att ha äran att bära samma efternamn som du. Du är min nya idol!
Mycket bra inlägg!