Jag var med i P3 – kvällspasset idag (31 mars) Här kommer en LÄNK.

Jag kommer i del 2 efter ca 30 min. Jag talade om vad ordet cp innebär.

Idag bär det iväg igen. Jönköping ikväll och Linköping imorn. Jag börjar kunna E4:an nu. Jag vet att efter Eket och Örkeljunga är man snart över smålandsgränsen. Man kör över ån flåssmyr och efter Markaryd kommer Ljungby stopp när mcDonals är. Men om du inte vill ha en Q8-ok mack får du stanna ca 2 mil innan. Där är en shell. Dock ingen riktig mat. Sedan kommer den trista en-filaren i 3 mil där alla lastbilar samlas upp. Därefter efter 4 mil passerar man Värnamo S, där Max är. Det fortsätter mot Skillingaryd (som har sloganen “Där hjulen alltid snurrar”) och Vaggeryd (det kanske var där hjulen snurrade, jag får tiita upp detta idag…) för att sedan komma till den långa nerförsbackan in i Jönköping. Blinka höger om du ska till Stockholm, blinka vänster om du ska upp mot västergötland.

Några frågor om E4:an? Jag vet allt:)

Detta mail fick jag nyss. Det gjorde mig glad och lite överraskad. Tänk att någon i Schweiz (eller hur det nu stavas…) läser min bok. Antagligen har hon köpt den tyska versionen som kom ut nyligen. Hoppas hon förstod det med örebro-dialekten:)

i just bought your book a couple of days ago, and i\\\’m almost through already, it\\\’s so fascinating how you live your live. my husband and me got very touched.
i just wanted to tell you. thank you!

greetings from switzerland,
sarah

Med detta vill jag säga: Du betyder mer än vad du tror. Någon får hopp på grund av just DIG. Vi har en förmåga att överskatta andra och underskatta oss själva.

Alla är någons förebild!

Idag har jag talat på ett gymnasium i Helsingborg. De hade en temadag som de kallade “Kärlek till Livet”. Det var väldigt lyckat tycker jag. Jag körde två föreläsningar så alla hade chans att lyssna.

Det är alltid en utmaning att köra två likadana föreläsningar efter varann. Det man säger måste kännas levande och helst ska publiken känna en här-och-nu känsla. Om jag inte är inspirerad över det jag säger, blir ofta inte de som lyssnar det heller. Ruttna föreläsningar ger inte så mycket, där man ser på talaren att han tröttnat på det han säger för länge sedan.

Hur är det i livet? Tröttnar vi att göra “samma” saker även om vi vet att det är det rätta. Äta mat tex. Gör man varje dag – ändå är det rätt viktigt. Liksom sova och duscha och äta cocosbollar (om man är sån lagd…). Tröttnar vi på att uppmuntra frun, även om vi vill, tröttnar vi på att gå till samma jobb, även om vi gillar det? Har habegäret tagit förarsätet och har “det nya” blivit vår tids drog?

Livets konst handlar mycket om att uppskatta det “samma”.

Nu finns ett nytt youtube-klipp från en föreläsning jag hade i Törestorp i Småland förra året. Det var lite spännande för jag åkte och åkte genom mörka skogar. Såg inte ett hus. Jag tänkte, jaja om det kommer någon på föreläsningen blir jag nöjd. Plötsligt kom jag till en alla kyrkor som det kryllar av i Småland. Och det var smockfullt på parkeringen. En kall lördagskväll i November. Adrenalinet steg. Och vilken stämning det var. Tack ni som var där. Särskilt Sigge. Se klippet HÄR.

Det finns yttligare ett HÄR.

Det är lätt att det blir dubbelfel när man är cp-skadad. Nu har våren kommit till Malmö och med den allergin. Jag är rätt pollenallergisk och det kommer snoranfall när man minst vill. Männsikor ryggar tillbaka och tittar ännu mer. Kanske på något sätt förstärker min “annorlundhet”. Han talar inte bara lite spoky, han snorar…

Det finns redan en tröskel i en cp-skadads liv och det är själva skadan. Om det tillkommer yttligare konstigheter blir situationen abnorm. Om jag tex glömt pengar på ica blir kassörskan DUBBELT “snäll”. Om jag av misstag tar fel tid hos tandläkaren blir han DUBBELT särbehandlande.

En gång var jag hos läkaren för att jag hade ont i magen. Men läkaren trodde på allvar att jag för där för mitt handikapp. Och i samband med det frågade han: Har du haft detta länge… Ja, sedan jag föddes sa jag… Men… försökte jag, jag är ju här för magont. Har du ont i magen också, frågade han. Snacka om dubbelfel.

Så var man hemma efter en intensiv vecka. Tisdag – Stand up Stockholm, Onsdag – Kompetensutveckling Studieförförbundet Bilda Stockholm, Torsdag – Föreläsningsstand up Växsjö, Fredag – Föreläsning Hörselvården Karlstad. 230 mil i bil plus lite feber och hosta… Men väldigt roligt! Jag kan alla melodifestivalslåtar utantill. Radio borde bli mer interaktiv så man kunde välja låtar. Att ha “snälla snälla” i huvudet när man drömmer feberdrömmar är inte klockrent alltså.

I veckan talade jag lite om min boktitel – Grabben i Kuvösen Bredvid. Jag sa att livet STARTADE i en kuvös, det slutade inte där. Livet slutar inte med jobbigheter – vem skulle då leva… Livet slutar inte om man får ett handikappad barn, om man blir av med jobbet, om man får en allvarlig sjukdom. Detta är inget brandtal för att man måste va sjuk för att egentligen må bra men en uppmuntran till att bejaka livets “bakgårdar” och hitta det fina där också. Livet är som jag skrivit innan ungefär som Dallas (bortsett från hattarna). Ett avsnitt kan sluta äckligt men i nästa avsnitt märker man att det oftast inte var så farligt. Den mystiska dörrknackningen visade sig vara grannen som gick fel…

Möjligheterna ligger i inställningen mer än omständigheten – glöm inte det.

Nu ska vi till det nya shoppingcentret som öppnat ca 100 meter från oss i Malmö. Känns som någon festival – folk överallt. Men jag kan gilla det. 90 butiker – here we come.

God helg (gnager om jag ska följa robinson i år)

Igår hade jag min första utlandsföreläsning. I Norge. Närmare bestämt i Arendal. Jag känner några där som är med i en kyrka som ville jag skulle komma. Jag behövde inte tänka länge innan jag svarade JAAAAA. Så igår begav det sig. Fråga min fru om jag var glad när jag kom hem. Hela upplevelsen var så lyckad. Jag som inte fick ett städjobb (ansökte faktiskt) för 6 år sedan jobbar nu över gränserna. Om jag trodde på det omöjliga innan så gör jag det ännu mer nu. Ge inte upp din dröm. Var du än gör – ge dig inte för snabbt. Framtiden kan vara ljusare än vad du nånsin tänkt. Tänk inte för litet och låt ingen se ner på dig. Om jag kan tala på norska (svårt för svenskar att fatta) så tror jag du kan göra det du drömmer om! Om en kille som mig kan få se så många människor skratta och se livet från den ljusa sidan kan du också gå för vad du har på ditt hjärta.

Grädden på moset var det propellerplanet från sandefjord till köbenhavn. Det var säkert från andra världskriget… Tänk att en som mig får va med om så mycket äventyr. Fantastiskt!

Ja, det är sant, jag är på facebook. Om du inte addat mig – gör det.

Det är kul att läsa vad alla skriver att dem gör för stunden. Idag var det en som skrev: Jobbar stenhårt, mem med fel saker… Kul att han ville dela det på cyberspace. En annan skrev: Flyttar piano från öland till östergötland. Den är mer unik skulle jag säga. Han sitter oxå vid facebook undertiden tydligen. Jag tycker det är intressant att en del känner att de måste skriva på engelska. Typ Anders is taken a bath, after it i will tank the car…

Men det bästa var en jag läste idag. Denna person var mer filosofisk och struntade i att beskriva den rätt meningslösa sysslan för stunden. Hon skrev istället:

“Det bästa jag fått i livet har jag fått gratis.”

Jag fick en härlig aha upplevlese. Det stämmer för mig också. Det absolut bästa jag har har jag inte betalat för. Jag tänker då på mina vänner, min fru, mina föräldrar, att vakna varje dag, att känna mig frisk, suga in vårdoft, titta på ett höstlov, få en kram…

Lyckan förminskas när den blir pengar och glamour! Girighet är en drog som alltid vill ha mer, större och dyrare. Gratis är inte bara gott, det är grunden i livet.

Fatta vilket liv jag har. Tänkte på det nu i morse. Även om jag just nu är sjuk och ändå ute på föreläsningar med många långa timmar i bilen, så fatta vilken förmån att träffa så många människor och försöka ge uppmuntrtan till de som kanske inte alltid känner livets vind i segeln. Vilket förtroende att få tala för landsting, företag och för skolor. I veckan när jag såg ca 300 ungdomar sitta och vänta på att jag skulle börja tala blev jag tårögd. Om de bara visste hur omöjligt detta egentligen är för mig. Om någon sagt det till mig som barn att jag skulle åka runt i Sverige och föreläsa hade jag drämt till dem för deras okänslighet;) Om någon hörde ett endsa ord som jag sa blev jag glad.

Jag sitter i en kompis lägenhet i stockholm i väntan på att sticka till nyköping för att återigen träffa nya ansikten, nya öden, nya möjligheter. Jag har feber men mest av allt har jag tacksamhetsskuld till vart livet tagit mig!

Häromdagen åt jag lunch på en mack. Inte det bästa man kan göra men ibland räcker inte tiden till annat (dålig, dålig ursäkt) Efteråt lånade jag deras toalett. Där hade de satt upp en lapp på på dörren om hur de sköter sin toalett. Det var 14 punkter!? Jag tänkte hjälp och WOW samtidigt. Det var ju lite ambiöst kan man tycka men jag fick en också en uppmuntran att föra över det till andra områden. Om en okq8 mack ute i vischan kan ha 14 punkter om hur de sköter sin toalett kan vi väl ha i alla fall ha typ 5,6 punkter om hur vi sköter vårt LIV. Inget ont om okq8.s toaletter men ditt liv är värt mer!

Många kämpar med sin självbild för att man inte tycker man passar in. Men jag har glada nyheter: Du behöver inte alltid passa in. Du är inte enbart en bricka som ska in i ett spel. Du är inte en massproducerad måndagsprodukt. Du är en ”väldesignad lyxpryl”.

Så mycket kan sägas att i vissa sammanhang är det ju ren självbevarelsedrift att ställa sig i ledet och anstränga sig till max för att inte utmärka sig. Exempel: åka hiss. Ett stegfel där, bokstavligen, och du är kokt. Ett annat exempel är på posten. Där kan idiotförklaringar flöda över. Minsta grej som får folk att titta snett och tro man är konstig. En gång kom jag på mig själv att jag hejade på den man som stod bredvid. Inte bra. Det blev inte en hejning tillbaka. En annan gång nynnade jag på en någon låt något för högt. Ännu värre. Vad är det med posten? Måste man stå som en mumie för att inte betecknas som idiot och klassas in i de annorlundas dunkla rike.

Jag måste erkänna att inte känner mig helt bekväm med att allt passa in, anpassa mig efter alla andra, tycka som alla andra, bete sig som alla andra… Jag giller mer att sticka ut lite. Så fort någon försöker sätta mig i funktionshinder-boxen slå jag ut med alla fyra. En box, vad den än heter är ju så liten. Tänk att sitta i en box hel livet. Ryggen blir knacklig.

Vi behöver inte en värld där alla är likadana och bara passar in. Vi behöver människor som också vågar sticka ut.

Så blomma ut till den unika blomma DU är!

Tack för alla grattishälsningar. Nu åker jag till Mellerud i Dalsland och håller föreläsningar. Ska tala för gymnasiet och en för “allmänheten” på kvällen, tror jag i alla fall. Ska bättre mig när det gäller kvalitativa inlägg men nu måste jag iväg.