Läste följande idag.

I – Vems idé var det att stoppa in ett s i ordet läspa?
II – Varför kallas det biljard när det bara är femton bollar på bordet?
III – Om majsolja kommer från majs, var kommer då barnolja ifrån?
IV – Varför finns det inte kattmat med smak av möss?
V – Om en smurf kvävs, vilken färg får den då i ansiktet?
VI – Varför skall man klicka på “Start”-knappen när man vill stänga av PC:n?
VII – Varför heter det hungerstrejk. Det borde väl heta matstrejk?
VIII – I en journalfilm från andra världskriget handlade ett avsnitt om de japanska sk. kamikazepiloterna som med sina plan fulla av sprängämnen dök rakt på de amerikanska fartygen. De hade alla hjälm, var inte det lite onödigt?
IX – Finns det någon kortare tidsenhet än den det tar från det att trafikljusen slår om till grönt och tills dess bakomvarande bil tutar?
X – Vad har Tomas diLeva på sig när han går på maskerad?
XI – Om man klonar en sjörövare, får man då en piratkopia?
XII – Varför heter det rusningstrafik när bilarna kryper fram i mindre än 10km/h?.

Det är sunt, utvecklande och mänskligt att ställa frågor. Ställ många frågor i livet så kommer du långt. Låt inte stoltheten ta ifrån dig nyfikenheten.

Men som handikappad kan man haka upp sig på frågan VARFÖR JUST JAG? Man ältar den ut och in. Jag har försökt omforma frågan lite till VAD KAN JAG GÖRA? Nu när det är som det är – vad kan jag göra för att livet ska gå i dur och inte i moll. Ett omfamnande av både acceptans och trots är det som gäller för handikappade tror jag om.

Jag sitter som sagt och skriver bok. Är svårt att hitta “flödet” som många talar om. Där texten rinner ut ifrån händerna. Det händer mig inte mer än kanske nån minut per timme…

Här kommer en text jag skrev idag på morgonen.

Vänner har roligt tillsammans. Vänner har tråkigt tillsammans.
Vänner delar allt med varandra. Vänner har hänsyn till varandras integritet.
Vänner lyssnar på varandra. Vänner är tysta med varandra.
Vänner säger du luktar gott. Vänner säger när du luktar äckligt.
Vänner njuter av livets goda tillsammans. Vänner delar sorg med varandra.
Vänner vågar säga sanningen som löser knutar och leder en framåt. Vänner uppmuntrar och säger du duger som du är.
Vänner bjuder på mat. Vänner skäms inte för att ha glömt pengar.
Vänner tröstar när livet är tungt. Vänner säger du ska gå vidare.
Vänner skrattar ikapp. Vänner gråter ihop.
Vänner talar allvar. Vänner talar ytligt.
Vänner ser problemen. Vänner ser möjligheterna.
Vänner bråkar. Vänner kramar.
Vänner kan kosta. Vänner ger så mycket mer.
Vänner ringer varandra varje dag. Vänner behöver inte ringa på flera veckor.
Vänner gillar varandras likheter. Vänner gillar varandras olikheter.
Vänner ger komplimang när du köpt nya kläder. Vänner gillar dina gamla.
Vänner har en historia tillsammans. Vänner har en framtid tillsammans.
Vänner utvecklar en och får en att se nya perspektiv. Vänner uppskattar det du kan.
Vänner håller dig uppe. Vänner finns när du är nere.
Vänner finns alltid där. Vänner ska man inte ta för givet.

Vänner stannar när andra går. Vänner sviker aldrig. Vänner är världens bästa investering. Lycklig är den som har vänner.

Om nästan exakt på dagen sex månader framåt kommer jag stå på kebnekaises topp (om allt går bra). Jag har börjat träna lite mer och det kommer bli mycket under våren. Jag är laddad att uppnå mitt nästa mål. Tänk att stå 2097 meter upp och titta över norra Sverige. Men det är faktiskt inte naturen som driver mig, det är målet.

Vilket berg i ditt liv ska du bestiga inom sex månader?

Jag visste inte att Blondinbella var med i Lets Dance. Jag är mer ungdomlig av mig och ser På spåret istället:) Funderar på att starta en grupp på facebook som heter: Vi som tittar på På spåret i smyg. Jag har nämligen upptäckt att MÅNGA gör det men få vågar bekänna färg. Erkänn, ni tycker ingvar Oldsbergs röst ger trygghet i en otrygg värld.

Men tillbaka till Blondinbella. Säga vad man vill om henne men drömmar och mål har hon. Det gillar jag lite. Att våga. Så skriver hon:

Nu ska jag satsa på:
1. Ta studenten om några månader och läsa juridk
2. Ta körkort och köpa min BMW Z4
3. Lansera min klädkollektion i vår
4. Driva kampanj om vikthetsen
5. Skriva Sveriges bästa blogg!

Jante och blondinbella = no no.

Förra helgen såg jag Yes man med Jim Carrey. Hade inga direkta förväntningar mer än mys med frun:) Men filmen va stundtals så kul att man skrattade käken av sig…

Upplägget är att karaktären Jim spelar är en inåtvänd, lite bitter-på-livet kille som aldrig tar nya utmaningar men så hamnar han på ett life-coach möte där han övertygas att säga JA till ALLT. (den scenen är värt hela biobesöket…) Innan filmen tänkte jag, kanon nu kan jag skriva ett inlägg om att det är lika viktigt att säga NEJ till saker för att komma framåt. Förvisso är det rätt ibland att nej styr oss på rätt väg, men det är mer en broms. Gasen är att säga ja. Så jag ändrade mig faktiskt när jag såg filmen. Jag vet, det e en astöntig hollywwod producerad rulle men jag blev berörd på ett sätt. Att inte säga ja till nya utmaningar och möjligheter och dörrar som öppnas i sin väg kan göra att man missar mycket.

Jag skulle tex aldrig bo själv (utan assistent alltså), jobba med stand up, startat eget, kört bil om jag inte med darrande ben sagt JA till utmaningen.

Sitter på tåget från Stockholm. Igår föreläste jag på Habiliteringen i Uppsala. Väldigt roligt att också få sitta ner med ett tio-tal funktionshindrade och ta tid att samtala om livet och dess utmaningar. Om du kalle 14 år läser detta, du, jag känner igen mig i dig. Du var ungefär där jag var när jag på 14 år. Låt ingen ta glädjen ifrån dig. Och ni andra – kör på, livet är till för sådana som er.

Det slog mig när jag satt på centralen och vänta på tåget i morse hur varmt men samtidigt kallt det är. Man trivs men ändå inte. Det drar kallt från alla möjliga dörrar. Och kallluften kommer lite, lite i taget. Så kan det va med oss också. Man trivs med sitt liv men någonstans drar det kallt. lite i taget. I vårt inre så e det nåt som inte är läkt, något som “drar”. De med hus lägger mycket tid på se till att det inte drar kallt utifrån – det räcker inte att öka temperaturen, eller köpa en fläkt (blir dyrt i längden).

Jag tittade på kvällsöppet häromdagen där de diskuterade hur många kändisar som festknarkar. Utan att bli en moralist och låta som en som har alla svar (i wish:)) kanske anledningen är att de “drar” inombords. Kanske det behövs tätning. Men vad det är vet bara en själv. Ett tips på vägen: att försöka eftersträva mening mer än upplevelser.

Sitter nu på Wayne´s coffee på gågatan i Malmö. Måste säga att inredningen är mycket mysig och avslappnade och perfekt att skriva en bestseller på:)

Tack för era tankar. De har hjälpt mig tänka. Fortsätt gärna ge reaktioner på “Måste man vara frisk för att må bra”.

Läste just att en hälsodefinition har med hur man kan uppfylla sina intentioner. Man kan då säga att så länge man har drömmar och mål så är man frisk…

Ja förlåt att jag inte skrivit på ett tag men jag är så fokuserad i mitt skrivande som är i fasen: skriv utan att tänka om det blir bra. Jag försöker köra lite jan guillou. Han har sagt att inspiration är överskattat. Han skriver 50 sidor per dag ovansett vad. Nu kan jag ju säga att 50 sidor på en dag … det är kankse inte den nivån jag ligger på. Jag är glad om jag skriver några sidor.

Jan Guillou skriver dessutom på skrivmaskin. Om jag hade gjort det hade jag luktat tip-ex lång väg.

Jag försöker i alla fall att ha ett kreativt, effektivt och tålmodigt skrivande. Det låter bra men i verkligheten är det mycket svårare. Men just kreativt – effektivt – tålmodigt kan va en bra mall för allt man vill utveckla. De tre arbetar bra tillsammans.

Just nu försöker jag skriva lite om “måste man vara frisk för att må bra”. Har ni tankar om detta?

Just nu skriver jag på ett kapitel i boken som ska handla om olikheter. Jag tar gärna emot funderingar kring vad människor gör olika, ser på olika och beter sig olika inför – gärna i ett vardagsperspektiv. (Inget är för litet.) Eller om ni har allmänna tanker, perspektiv och aspekter på olikheter. Syftet är att påminna om att alla är olika men att alla är unika…

Jag tror att om man kan förstå andra kan man förstå sig själv. Det gäller omvänt också.

Håll gärna era kommentarer korta och koncisa. Tack på förhand!

Gör lite research på olikheter. Det slog mig att ett tydligt sätt att se människors olikheter är i kontaktannonaser. Det är också väldigt roligt. Här kommer några jag hitta… Olikheter förgyller tillvaron:)

“26 årig hockeyspelande snygging söker vacker kvinna. Du får gärna spela harpa. Det är det vackraste jag vet. Jag spelar själv spansk gitarr. Vi kan mötas i musiken. Tveka inte.”

“Jag kommer från afrika, 30 år. Jag söker en trevlig tjej.”

“Man, Gästrikland: Jag är cyklande vegetarian, som äter krav-odlad mat. Jag tycker inte om innanmätet på gurkan, men älskar surströmming. Jag är liten, stark 38-åring, roar mig med teater och böcker. Du är 25-45 år, bor i Gästrikland.”

“Batman söker catwoman.”

Idag skriver jag bok. Så jag har fullt upp att fokusera mig på det nu men jag kanske skriver ett inlägg i eftermiddag.

Häromdagen handlade jag på konsum. När jag stod vid kyldisken kom en som jobbade där fram till dig. Han frågade rakt ut: Hur är det? Just den frasen och den tillagda blicken har jag lärt mig förstå. Jag har råkat ut för detta innan. Så jag sa bara: jo tack bra och fortsätte se efter vilken paj jag skulle köpa. Är allt lugnt? fortsatte han. Ja, egentligen sa han hela tiden: Jag tycker du verkar lite konstig, kanske lite hög på knark, och du är inne på mitt konsum, jag vill inte ha dig här. Händer sånt här i Sverige 2009 tänker du. Ja tyvärr, men det positiva är att det händer mindre frekvent nu. Men du frågar om det finns de som fortvarande misstar cp-skadade som knarkare inne på konsum, så jo…

Jag erkänner. Jag spenderar för mycket tid för att leta efter nycklar som jag inte hittar. Särskilt när jag är på resande fot. Jag lägger dem på olika ställen hela tiden och letar och letar:) Bilnycklar tror jag är värst, de kan ligga i princip var som helst. En gång hade jag lagt dem i backluckan…

Men vad gör man när man letar efter en nyckel. Jo man letar. Djupt:) Man står inte bara stilla, mediterar och försöker gå igenom alla tänkbara ställen för att sedan gå direkt dit nyckeln ligger. Klart man tänker men man sätter sig i rörelse. Ligger den i väskan? I jackfickan? Kvarglömd på hotellet? Hittar man den inte på första stället får man inte ge upp – man fortsätter.

Det vill jag uppmuntra till på andra områden i livet. Sätt dig i rörelse. Jag frågade en gång en författare vad han kunde ge mig för skrivartips. Han sa: Skriv, skriv, skriv, till slut skriver du bra.

Tänk att styra en stillastående bil – det är omöjligt. Ta ett steg – då kanske du finner vad du än vill ha. Du hittar bara något om du letar efter något. När man är sjuk har man ingen hunger. Så kanske det fungerar med vår själ också. Själslig hunger efter nya saker är inte ett sjukdomstecken, snarare ett friskhetstecken. Testa – det är nyckeln.