En cp-skadads bekännelse

Det var en idag (säger inte vem, men den personen står mig rätt nära:)) som sa jag upplevs mer godhjärtad i bloggen än i “verkligheten”. Vi skrattade länge åt det men det slog mig att jag inte vill sända ut “präktiga” signaler. Så här kommer ett urval av mina dåliga sidor så alla vet att även jag är lite skrot och korn:) Jag är lat. Jag ligger för länge på morgonen. Jag äter dålig mat ofta. Jag äter för mycket gott. Jag stör mig på bussens dåliga körning typ varje dag. Jag är på tok för envis. Jag är rastlös. Jag är för mycke allt eller inget person. Jag är rätt kräsen när det gäller mat. Jag blir ibland avundsjuk på allt andra kan. Jag bli gnällig när jag e sjuk. Jag har gillat dansband… Ja, hur länge ska jag hålla på…

2 kommentarer till “En cp-skadads bekännelse”

  1. Anonymous says:

    Nu känner jag igen dig:)!!

    /Mamma

  2. Fredrik says:

    Personligen undrar jag om inte det där med dansbanden är det mest graverande. Att vara gnällig, kräsen, envis mm finns det nåd för, men dansband…
    Funderar själv i dagarna över just präktigheten på min blogg. Tror den är ett jätteproblem i alla möjliga sammanhang, och vi borde alla lätta lite på garden.

    Allt gott!

    Kumlapastorn Fredrik Lignell

Lämna en kommentar