Åker mycket bil just nu. Ibland går tiden långsamt men jag gillar det på något sätt. Det är min oas i det annars ganska höga tempot. Jag lyssnar mer än vad jag trodde jag skulle göra på radio, och ännu mer än vad jag trodde på SR. P1, nja, vissa gånger när det inte är sjöväder. Allt detta “norra kattegatt – tidvis bris”, är det verkligen nåt som hela svenska befolkning behöver lyssna till:) Men p3 överraskar positivt måste jag säga. Några program jag kan rekomendera är “Krister” vardagar 14-16 – Småklurig-social-iaktagelse-radio kanske kan sammanfatta det. Pang Prego, måndagar 16-18 – helt underbar skånsk humor, I like!

Efter i vissa fall 9 timmar i bil är alltid samma hemkänsla jag får när jag passerar Center Syd, en trafikplats 2 mil norr om Malmö. Skylten med Bauhaus och McDonalds är på nåt sätt “välkommen hem” plakat för mig. Låter fånigt men då vet jag att om en kvart är jag hemma.

Tänk om jag hade stannat vid Center Syd och övernattat. Fy vilket antiklimax. Men så beter vi oss ofta i livet. Vi klarar nästen av en sak – men i slutet ger vi upp. Hur mycket har du startat som du inte fullgjort? Vilka utmaningar som i början var härliga har sedan bara blivit besvärliga? Känslan av att komma i hamn med någonting är fantastisk. Tror det ligger djupt i människan att åstadkomma något, att klara av det man åtar sig, att uppfylla en dröm, att skapa något. Hörde en idrottsman säga: När du tror alla krafter är slut, har du som regel hälften kvar.

Så en sen söndagshälsning till dig är – Campa inte vid Center Syd, fortsätt ända till målet, hemmet!