“Advertising is legalized lying.”

Så lyder ett citat om reklam, kanske stämmer i många fall. Reklamen gör allt bättre än vad det är. Men en del reklamer gillar jag tex “Smuts är bra” en slogan från ett tvättmedel. Det brukar jag ta upp i mina föreläsningar. En perfekt slogan också för handikappade barn som ofta överbekyddas…

Gevalia – När man får oväntat besök, tycker jag också är fyndig. Frågan är bara vad man ska bjuda på när man får väntat besök. Förhoppningsvis får man oftare väntat än oväntat besök. Vad ska man då dricka. Lövbergs lila kanske – med det lila extra. Men vem vill ha nåt “lila” i kaffet:)

Minns ni Karlssons klisters gamla “Alla använder karlssons klister utom jag för jag är en åsna” Ganska annorlunda men det sticker ut i alla fall. Det är a och o i reklam. Du är också tänkt att sticka ut – inte passa in!

Vad skulle din slogan vara för ditt liv? Om du skulle sammanfatta dig i en pay off, hur skulle den lyda? E det kanske Mc donalds “i m loving it” eller ikeas “ingenting är omöjligt” Den kickar igång mig kan jag säga. Inte för att människors ryms i en fyndig ordlek men alla människor har någon slags inrikting tror jag. Något de kan bidra med för att måla världen i fler färger.

I mina föreläsningar kommer jag ibland in på begreppet lycka och vem som kan leva lyckligt. (Lycka till i det du gör – undrar varför man säger så)
För det första kan man säga att alla svenskar är lyckliga bara i det att vi bor i Sverrige. Vi har rinnande vatten, inte krig och demokrati.

Men lyckan är inte bara yttre faktorer – det är ännu mer inre faktorer. Därför kan det nästan vara en nackdel ibland att bo i ett sånt välfärdsland. För lycka kommer ofta som tacksamhet, inte att ta för givet att man alltid klarar sig. Att vi i sverige tillhör den procentenhet i världen som är rikast kanske inte betyder automatiskt att vi är lyckliga. Jag kan också tycka att den sk finanskrisen är lite överdriven. Jämför det att det dör folk i svält i 10-tals länder runt om världen varje timme.

Den andra förutsättningen för lycka är alltså perspektiv. Den tredje är att leva för något mer än sig själv. Mer om detta någon annan dag. Nu ska jag till Falun.

Hörde denna historia idag. Ganska vist sagt.

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt “ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

“Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, “vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna. “Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, “går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

Ta hand om “golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log. “Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän”

Hörde en bra sak:

Det är aldrig för sent att förändras. Vi sår en tanke och skördar en handling. Vi sår en handling och skördar en vana. Vi sår en vana och skördar en karaktär.

Även om jag inte skäms för att vara Cp-skadad finns det ändå vissa saker jag aktar mig för. Anledningen är för att inte folks idiotförklaringar helt ska ta överhanden. Dessvärre tog det rätt lång tid innan jag lärde mig etikett reglerna och åkte därmed på några förargliga nitar.

Nuförtiden är jag emellertid mycket visare. (haha) Tex när jag ska på till posten har jag vissa regler jag rekommenderar alla Cp-skadada att vidta till allra högsta grad om han/hon vill behålla anseendet och trovärdigheten…

1.Sjung inte i postkön. Det kvittar hur glad du än är, ta inte ton. Det är nog så generande när vanligt folk gör det. Om vi Cp-skadade spontant börjar trallar lite på någon Evert Taube –visa kan det jämföras med att ha en skylt på sig: ”Ja, jag bor på vårdhem!”

2.Köp inte frimärken (eller något annat) på posten. Hon i kassan kommer med 99 % säkerhet inte höra vad du försöker klämma ur dig, samtidigt som din spatiska kropp ofrivilligt gör mängder av ytterst konstiga rörelser. Tanten i kassan kommer antagligen tro du försöker fråga om vägen till närmaste toalett eller översnällt kommentera att hemköp intill nog säljer smärtstillande medel…

3.Spela inte på hästar på posten. Kassatanten kommer inte ta emot dina 50 kr. Det skulle ju vara att begå helgerån, att vilseleda en stackars kille som inte vet hur man handskas med pengar. Du kommer bli tillsagd att köpa en rolig serietidning istället. Men då är det bara att le och tålmodigt gå till tobaksbutiken längre ner på gatan istället.

4.Ja, kort och gott: Undvik posten i alla lägen:)

(Eller så man strunta i allt detta och va sig själv, så får de tro vad de vill…)

Häromkvällen ramlade min pappa ner för trappan. Men han hade verkligen tur i oturen kan jag säga. Han gled längs kanten och föll inte förrän han nästan var nere, och slapp på så sätt slå huvudet i stenväggen. Nu ramlade han istället in i dörren mittemot trappan (nog så farligt) som öppnades samtidigt så smällen mot bakhuvudet mildrades något. Han svimmade och var borta en halvtimme. Men dagen efter var han ute och jobbade i trädgården. Han fick bara ett skrapsår, inget brutet alls.

När jag hörde detta blev jag viss om livets skörhet. Ett litet felsteg bokstavligt talat kan ställa tillvaron upp och ner. Morgondagen är aldrig 100% säker. Även om jag tror på att planera framtiden så är allt vi har idag. Så ta vara på stunden. Vänta inte att leva. Lev nu.

Alla känner väl till den genom tiderna bästa basketspelare Michael Jordon.

På en fråga om framgång och misslyckande svarade Michael Jordan:

”Under min karriär har jag missat 9340 skott och 368 gånger har jag varit på den förlorande sidan. 38 gånger har jag missat det avgörande skottet i slutsekunderna. Jag har misslyckats gång på gång i mitt liv – men det är just därför som jag har haft sådana framgångar”.

Jag hörde också att han under en tid bröt högra armen och var tvungen att dribbla och skjuta bara med vänsterarmen. I början gjorde han rejäla tabbar och hade ingen bollkontroll men efterhand var han lika duktig med vänsterarm som högerarm. När han sedan blev bra i högerarmen kunde han både dribbla höger och vänster. Ingen kunde stoppa honom.

I svårigheter utvecklar vi förmågor vi inte annars hade utvecklat för att vi ska bli ännu mer “livsskickliga”.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Först vill jag säga tack för all respons på förslaget på en ny bok. Jag blir inspirerad att börja projektet redan nu även om jag tänkt ta tag i det när hösten börjar lugna ner sig och julen tar vid. Kankse börjar smygskriva lite denna vecka eftersom jag ska iväg först på torsdag – då till falun.

Idag talade jag och en kompis om något vi myntade “mediamarkt-livet”. Konsumtionslivet i dess högsta form. Vill säga att jag var på mediamarkt på deras invigning i malmö så jag smutskastar inte dem, bara fenomenet. Så stor vägg av plasma- tv har jag aldrig sett. Så många kaffemaskiner trodde jag inte existerade. Behöver vi verkligen alla grejor? Har vi inte fastnat i ekorrehjulet som heter “mycket vill ha mer”. Materalism är vår tids GUD.

Tänk om det är nyttigt att finanskrisen är här. Tänk om vi upptäcker att livet är mer än pengar. Tänk om vi lyckas bromsa det negativa ha-begäret och börja njuta av allt vi har istället.

Tänk om vi måste tänka om…

Idag vaknade jag i Luleå, nu är jag äntligen i Malmö. Efter 5 dar borta känns hemma extra mycket hemma. Nu ska jag bara slappa ikväll, kanske titta på idol, kanske inte. Tröttnat lite på det hela. Men jag vill stå upp för Peter Jidhe, han verkar skön och har mycke självdistans… Fredag hela veckan är annars rätt kul – många stand up komiker där. Ikväll är Petra Mede med. Jag har träffat henne några gånger och måste säga hon är våldsamt rolig bla bla bla… Ja, ni ser, jag är för trött för att skriva nåt riktigt vettigt på bloggen ida:) Vi hörs senare.

När jag börjat tänka på det bokprojektet som jag skrev om igår har tankarna stannat inom det området. Jag har fått en till bokidé:), som jag egentligen haft länge men inte landat. Nu känns idén faktiskt klar och tydlig. Kan bli bra, kan också bli dåligt, beroende hur man gör. Tanken är en inspirationsbok/motivationsbok i form av små korta texter man läser varje dag. Man läser alltså en sida varje dag i ett år. Ämnerna kan skifta väldigt men det ska i grunden vara humor, uppmuntrande, givande och berörande. Och applicerbart i livet och vardagen. (oj, hur får man med allt detta:)).

Vad tror ni om detta. Kan det bli nåt?

Denna gången bloggar jag från Kulturens hus i Luleå. Är här på en föreläsning på en anti-diskrimineringsdag. Imorn ska jag till Piteå och på fredag flygar jag hem till skånska myllan… Borta bra men hemma bäst. Saknar t.o.m dialekten. Snacka om att ha blivit en inbiten skiånieng…

Jag och en kompis har i veckan talat om ett projekt. Det skulle va att skriva en bok tillsammans. Han jobbar på NUTEK, de som hjälper till i att starta eget företag. Vi fick en tanke om att göra en praktisk, matnyttig men ändå rolig instruktionsbok i ämnet, där min story skulle fungera som ram eller mall och han fyller på med vad som är viktigt att veta i processen att bli egenföretagare. Den tråkiga biten:)

Jag älskar tänka utanför boxen. Denna idé känns spännande, inte alls det jag vanligen gör. Man kan inte ligga i ett fack hela livet. Då får ju man ont i ryggen…
Business-världen – here I come:)

Nä, jobbet kallar. Hörs senare.

Ja det stämmer. Jag bloggar från Pressbyrån i Örebro idag. Har inte min dator med mig denna vecka (skrev “dotter” i all hast.. önsketänkande kanske:))och hotellet hade “strul” på sladdarna så jag står bland chipshyllan och kyldisken med gorbys och skriver…

Igår föreläste jag i Borlänge. Jag testade att säga en del nya saker, börjar känna att de ord jag använder i mina föreläsningar har blivit för hemtama för mig. Klart man inte kan ändra upplägget varje föreläsning men jag älskar utveckla så jag kan fånga människor ännu mer. Nya ord, nytt sätt att säga samma saker på, nya metaforer, nya bilder, nya citat, det jobbar jag med just nu. Ändå har jag svårt att låta en viss publik bli “försökskaniner”. Jag vill ju ge det bästa varje gång så det är en balansgång.

Igår var jag särskilt nöjd med sättet jag talade om särbehandling. Jag berättade om när familjen var på öland en sommar när jag var liten och en dag skulle vi upp i fyren Långe Jan (eller om det var Långe Erik.) Det var inget snack om att jag skulle få slippa detta upptåg. Så jag fick, med darrande ben (bokstavligen) ställa rullstolen vid ingången och kravla mig uppåt. Och jag kravlade verkligen! Halvägs upp kröp jag på alla fyra samtidigt som pappa, mamma, min bror och syster bara stod o titta. Behöver jag säga vad de vi mötte i den branta trappan tänkte. Om blickar kunde döda…

Nog ville jag ha särbehandling just den dagen men dagen efter var jag lyrisk. Tänk att jag lyckades ta mig upp för de ca 200 trappstegen! Jag kände som om jag hade erövrat världen. Vi funktionshindrade behöver inte alltid särbehandling – vi behöver utmaningar!

Over and out från chipshyllan.
/jonas

Enda lediga dan på två veckor har jag idag. Imorn ska jag till Borlänge, sedan rullar veckan på. Högt tempo just nu, men det lugnar ner sig så småningom Längtar faktiskt lite redan till fredag kväll då jag och min fru ska mysa. Fatta mig inte fel. Jag ÄLSKAR mitt jobb, men jag älskar min fru mer. Jag har vissa värderingar jag försöker leva efter (även om man ibland misslyckas) En sådan värdering är familjen först – arbete sen. Dina nära i livet betyder mycket. Ta dem inte för givet, tala om att du uppskatta dem, visa med din tid att du gör det.

Du kommer aldrig ångra den tid du tillbringar med dem du äskar mest.

Apropå värderingar – tänk vad dina värderingar är, har du några? värderingar är som ledstjärnor som hjälper oss göra det vi tro på innerst inne. De är som snitslar i skogen som får oss att gå dit vi vill. Om du skulle skapa en slogan för ditt liv – hur skulle den bli

Nä, nu i säng. God natt.