Igår var jag i Göteborgs skärgård på ön Grötö och hade en föreläsning för ledare inom DHR (De handihappades Riksförbund). Det var väldigt fint därute. Gjorde inget att man fick “döda” några timmar i väntan på olika färjor. Jag drog in lukten av tång och hav och njöt.

Deltagarna sa efteråt att de hade fått en kick, en peppning av min föreläsning. De sa de skulle fokusera det vi handikappade kan, inte det vi inte kan. Detta tror jag är ytterst viktigt. Handikapprörelsen i Sverige får inte bli en klubb där man bara kritiserar samhället för diverse orättvisor och ställer krav. Vi har inte bara rättigheter, vi har skyldigheter också. Det är lätt att man blir bitter på kuppen av att vara politisk. Det är klart man ska säga vad man tycker men man måste också ha lösningar, kreativa idéer och en positiv inställning till att vi kan bidra med något. Vi handikappade är en naturlig del av vårt samhälle – det är inget kosntsigt att vara det. Låt oss ha det som utgångspunkt. Annars blir det för mycket vi-mot-dem -leken.