En morgon skulle jag spruta min t-shirt med vattensprutan. Ja, jag vet, lite knäppt men jag brukar göra så istället för att stryka den, funkar rätt bra faktiskt.

Jag hängde således t-shirten över ett stol och gick till skåpet i köket där vattensprutan alltid brukar stå. Men den stod inte där. Jag gick runt i lägenheten och letade och letade. Jag letade överallt, t.o.m. i garderoben. Jag gav till slut upp och gick till stolen i vardagsrummet på vilken jag hängt t-shirten. Då ser jag, där, mitt framför stolen på borden står , ja gissa vad – vattensprutan!

Så här kan vi göra med livet. Vi lever i sådana fasta traditionella mönster så vi inte upptäcker vad vi har – mitt framför oss.