Ja snacka om annorlunda vecka jag har haft. Jag har talat i kristianstad på ett handikappgymnasium, kört stand up med b la Peter Wahlbeck i Stockholm och sedan kört lite underhållning på en läkarkonferens i Örebro. Allt detta samtidigt som jag har haft rätt hög feber, näsan rinnande och halsen rosslande… Sa jag föresten att jag kört 120 mil med bil också…

Jag vill inte vara sån men jag tror att inte det är ultimat för mig att jobba under dessa förhållanden. Jag talar ungefär 50 % sämre när jag har feber har jag listat ut. (Finns ingen forskning på det men…) Min kropp blir helt dassig och spamserna blir mer tydliga. Munnen och käkarna spänner sig etc.

Jag har svårt att inte leverera på topp. Jag har svårt när jag vet att jag kan bättre samtidigt som pubkliken tror jag är sån jämt. Kristianstad funkande bra, Stockholm likaså men örebro var mycket ansträngande faktiskt. På nåt sätt kände jag mig 10 år yngre, och då inte i positiv betydelss. Jag fick kämpa för varje ord som jag gjorde då. Inte ens jag fattade vad jag sa ibland:) Så om du var där, kom och se mig igen nån gång, när jag är “frisk”…

Men jag har bestämt mig att se denna vecka som en erfarenhet. Prestigen får ryka, att bli blottad är bra tror jag ibland. Jag vill inte bygga på självkänsla vad jag gör bara, utan för den jag är.

Måste också säga att Peter Wahlbeck var störtskön. Han peppade mig och gav mig tips. Men han blev lite förundrad när jag sa att jag skulle köra bil därifrån

Nu är det sängen och en varm kopp te för mig.

/Hörs.

En morgon skulle jag spruta min t-shirt med vattensprutan. Ja, jag vet, lite knäppt men jag brukar göra så istället för att stryka den, funkar rätt bra faktiskt.

Jag hängde således t-shirten över ett stol och gick till skåpet i köket där vattensprutan alltid brukar stå. Men den stod inte där. Jag gick runt i lägenheten och letade och letade. Jag letade överallt, t.o.m. i garderoben. Jag gav till slut upp och gick till stolen i vardagsrummet på vilken jag hängt t-shirten. Då ser jag, där, mitt framför stolen på borden står , ja gissa vad – vattensprutan!

Så här kan vi göra med livet. Vi lever i sådana fasta traditionella mönster så vi inte upptäcker vad vi har – mitt framför oss.

Nu drar hösten igång med stormfart. Nästa vecka har jag en fyra-dagars föreläsning-stand up tripp genom Sverige. Kristianstad, Stockholm, Örebro och Växsjö kommer jag besöka och se vilken centralstation som ser bäst ut:)

Ja dessa resor kan antingen ta knäcken på en eller så förvandlar man dem till ett “bibliotek” och tar chansen att läsa den där boken man längtar efter eller lyssnar till den där cd.n man lagt in på mobilen. Eller så helt enkelt visionerar man, det gillar jag, tänka framåt, planera och få nya idéer.

Ja tiden är nu och tiden kommer och går. Ta vara den den, dagar är inte de som gått utan de man minns. Om man vill veta hur mycket ett år betyder, fråga en som just fått avslag på en utbildning. Om man vill veta hur mycket en månad betyder, fråga en som födde ett barn för tidigt. Om man vill veta hur mycket en vecka betyder, fråga ett föreälskat par. Om vill veta hur mycket en dag betyder, fråga en redaktör på en dagstidning. Om man vill veta hur mycket en timme betyder, fråga en som har tandläkarskräck. Om man vill veta hur mycket en minut betyder, fråga en som missat tåget. Om man vill veta hur mycket en sekund betyder, fråga en OS-medaljör i sprint…

Allt har sin tid och all tid är en gåva.

Hörs imorgon.

Jag har en underbar semester just nu. Återkommer till bloggen den 18 aug.
Vi syns.
Och glöm inte: Visa livet att du gillar det!