Jag läste på internet om en val utanför USA:s östra kust som hade fastnat i ett fiskarnät. Fiskarna kallade på räddningstjänsten och efter några timmar slet sig valen ännu i det finmaskande nätet. De kom fram till att enda chansen att rädda denna 20 meter långa val var att skicka ner dykare som skar loss valen. Trots risken för att dö (av valens rörelser) beslöt de sig för att göra detta.

Nu till det märkliga. Valen utstrålande under hela räddningsakten en djup, människo-lik tacksamhet till dessa “änglar” och några vittnar om att valen hade ständig närkontakt med dykarna och “smekte” dem. Efter han blev lossad stannade valen kvar och gjorde nån slags tacksamhetsdans, och åkte fram till var och en av dykarna och knuffade dem lite lätt, typ så som killar gör istället för att säga det obekväma ordet TACK

Jag vill ha samma attityd som valen. Jag vill visa tacksamhet till andra människor somn tar mig loss från livets alla möjliga konstiga “nät”. Dykarnas attityd är inte heller så illa…

Sommarens Tips: testa en tacksamhetsdans för din fru, man, bästa kompis, mormor eller någon annan som betyder mycket för dig