Jag är inne i en golftid. Jag spelar var och varann dag och jag njuter av det. Golf har en alldeles egendomlig förmåga att framkalla gåshud i både kropp och själ. Att träffa bollen exakt och höra klicket och se när bollen flyger i en lång, hög bana över det det gröna landskapet är förunderlig. Sedan att man får använda och träna alla sortes muskler är en livsbejakande bonus. Ett nackdel är dock att golf har en tendens att ge humörssvägningar som är värre än backarna i balder på liseberg. Det är någon som sagt att “den normala golfaren ger upp golfen minst två gånger i månadern.”
Det fick mig att skriva ett nytt citat:
“Den som inte blir sur på en golfbana blir aldrig sur”
Golf, konstigt påfund som min sambo börjat med. Jag skulle aldrig få för mej att försöka… Hur klarar du det när inte musklerna styr?
Jag provade att svinga lite men jag stelnar på olika ställen flera gånger i rörelsen, inget för mej… och då är jag ändå bara lätt skadad, jag kan gå och rör mej ganska obehindrat.
Min golfsving är en överstruken symbol i golfboken:)