Igår, lördag var en väldigt rolig dag. Jag testade två saker jag aldrig gjort innan. Den första var att jag spelade curling. Jag ska inte sticka under stol med att jag hade lite fördomar mot denna sport. Lite nördigt. Lite mesigt. Men så fel jag fick! Superkul, mycket taktik och utmanande. Ville aldrig sluta. Jag körde min stil att sitta på isen (med knäskydd) och fösa iväg curlingklotet. Jag hade också teflonsulor eller vad det heter på båda skorna som gjorde att isen inte blev hal. Varför göra som alla andra när man kan göra det på sitt eget sätt:)

Den andra grejen var ruggig kul. Singstar. Platstation 3. Med abba-låter. Hemma hos svärföräldrarna ljöd rena och några falska abbalåter sent in på natten. Idag är jag hes men det var värt det. Men jag knäcktes lite i början när det kom upp rutor på skärmen där det stod USELT. Jag tänkte: Walk a mile in my shoes… Det är ett under att jag ens kan hålla i en mick:) Sen kom faktiskt någon SNYGGT ruta också. Då kände jag mig som benny… eller björn, vem det än är…

Nu tar denna blogg julledigt. Jag startar igen måndagen den 5 januari. Jag önskar er alla en riktig god jul.

Skickar med en tänkvärd historia:

En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 500-lapp.
Med 200 åhörare i salen frågade han:
- Vem vill ha den här sedeln?
Flera räckte upp handen. Han fortsatte:
- Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den.
Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Så frågade han:
- Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen.
Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.
Sedeln var nu både skrynklig och skitig.
- Är det fortfarande någon som vill ha den? frågade han, och flera händer i salen åkte upp.
Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.
Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det
är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och
rynklig. Många gånger i våra liv, blir vi “hopskrynklade” eller nedtrampade i skiten,
på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa.
Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde!
Du är Speciell, glöm aldrig det! Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar.”

Hur ofta ger vi inte upp när vi tycker nåt är svårt. Men att något är svårt betyder inte att det är omöjligt. Det är en gigantisk skillnad mella dessa ord.

Jag gillar den lilla killen som fick frågan: kan du spela gitarr? Han svarade: vet inte, jag har inte testat än.

Den inställningen vill jag försöka ha. Många sa det tex. var omöjligt för mig att köra bil och till och med nu, efter 13 år med körkort, är det fortfarande folk som inte får in det i huvudet:) “Du har väl i alla fall automat” säger de. Men icke, jag växlar. Sen att det hackar lite ibland är inte hela världen:) Jag fick kanske öva mer än andra och tack pappa som var ute och övningskörde med mig nästa varje dag i över ett halvår. Göteborgs gator kan jag på mina 10 spastiska fingrar.

Vad säger andra (eller du själv) är omöjligt för dig? Tänk om det bara är väldigt svårt!

Min dator är rätt seg. Min kompis som är datorfantast sa att det har nåt med det nya windows altavista att göra. Den nya designen, gränssnittet, “utseendet” tar mycket kraft – därför blir datorn seg.

Det fick mig att tänka – kan vi människor också ha det så? Att utseendet och det yttre tar sån kraft så vi inte orkar annat. Jag vill uppmuntra till att leva inifrån och ut. Sann skönhet börjar med ett tillfredställt inre.

Sedan har jag inget emot design och snygghet. Nån sa lite komiskt: lite rödfärg på en gammal lada skadar inte…

En annan sak med datorer som inte har med ovanstående att göra är att vi har blivit så fruktansvärt beroende av internet. Ta bara det när man ska betala räkningarna och internet inte funkar. Katastrof. Eller när man ska hitta numret till pizzerian och internet inte funkar. Katastrof. Eller när man ska se vad sina kompisar har för status på facebook och internet inte funkar. Katastrof.

Hur klarade man sig förr? Alltså alla år sen begynnelsen förutom de 15 sista…

Igår damp tidning LEVA! ner i brevlåden. Jag har aldrig fått den tidigare så jag fattade inte varför jag fick den nu. På framsidan stod det : Årets 100 inspiratörer och inne i tidningen var de listade i olika kategorier. Och där såg jag mitt namn under kategorien stå uppare. Kul! Tack ni som nominerade mig. Det finns många, många ståuppare som är bättre än mig. Ta Magnus Betner tex. Men att kalla honom inspiratör skulle nog inte ens han själv gilla:)

Igår hade jag också min sista föreläsning innan jul. Trots att jag hade feber och helt täppt i näsan var det en av mina bästa föreläsningar. Tack Skånetrafiken i Lund för en härlig eftermiddag. Det känns bra att gå in i ledigheten med en fullträff bakom sig.

Idag och imorgon var egentligen tänkta för att struktura och “städa” i alla papper och röja runt i mailkorgen. Få se hur mycket jag orkar. Febern måste försvinna först.

Malmö har inte bara jordbävningar – vi har förmånen att ha Musikhjälpen mitt på gustav adolfs torg. De har fått in 1 miljon hittils till flyktingar som far illa. Får se hur mycket det blir till slut.

Svenskarna är bland det mest generösa folket när det gäller välgörenhet. I Sverige skänks närmare fem miljarder kronor per år till ideella organisationer. Jag fick läsa det om och om igen för att fatta hur mycket det är. Man kan se en definitiv ökning efter tsusami-katastrofen. Man kan också konstatera att fler och fler unga skänker mer. Detta hänger samman med att Sverige har våldigt många aktiva i föreningar och ideella org.

En del menar att Sverige t.o.m. håller på att utforma en tredje samhällssektor, förutom den offentliga och privata – som då skulle ha namnet: den sociala sektorn/ekonomin.

Apropå inget: jag hörde att alla femtiöringar i Sverige har ett värde på 170 miljoiner kr. Om alla hade gett dem så…

Nu ska jag till Lund och föreläsa – vi hörs!

Är uppe tidigt idag för att se om det kommer en jordbävning. Jag missade den tyvärr igår. Trist. Det är ju en sån one in a lifetime upplevelse. Jag tröstar mig med att jag sover gott i alla fall.

Men jordbävningar är lite överskattande – min kropp skakar för jämnan:)

Det finns många utmaningar i förhållandet mellan den handikappade och sin assistent. Var just inne på Dextellas hemsida. Dextella startades år 2004 för att tillhandahålla hjälpinsatser åt personer som omfattas av LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (1993:387) och LASS, lagen om assistansersättning.

Sverige är väldigt bra i det perspektivet att man får assistent och man får också i stor grad välja vilken man vill ha. Personlig assistans är en laglig rättighet som ger Dig med funktionshinder en förutsättning till självbestämmande, valfrihet, integritet och möjlighet att leva som alla andra i motsvarande ålder.

Dextella erbjuder coaching för att förhållandet mellan assistenten och personen ifråga ska bli mest meningsfull. Här är några frågor de arbetar utifrån.

Hur ser Ditt liv ut i dag?
Vill Du att livet ska bli annorlunda?
Vilka är Dina framtidsplaner och drömmar?
Vad vill Du uppnå?
Vilka möjligheter har Du?
Vad förhindrar Dig?
Hur kan Du bäst ta vara på Dina möjligheter och resurser?
Vad behöver Du göra?
Hur kan Du bäst få hjälp av assistans?
På vilket sätt vill Du vi skall hjälpa Dig?

Att ställa lite krav är inte okänsligt. Man måste bara göra det på ett bra sätt. David Lega talar ofta om kortsiktig snällhet och långsiktig snällhet. Kortsiktig snällhet hjälper till och utmanar inte. Långsiktig snällhet ställer rimliga krav och uppnår det man kan kanske inte trodde var möjligt.

Det var en idag (säger inte vem, men den personen står mig rätt nära:)) som sa jag upplevs mer godhjärtad i bloggen än i “verkligheten”. Vi skrattade länge åt det men det slog mig att jag inte vill sända ut “präktiga” signaler. Så här kommer ett urval av mina dåliga sidor så alla vet att även jag är lite skrot och korn:) Jag är lat. Jag ligger för länge på morgonen. Jag äter dålig mat ofta. Jag äter för mycket gott. Jag stör mig på bussens dåliga körning typ varje dag. Jag är på tok för envis. Jag är rastlös. Jag är för mycke allt eller inget person. Jag är rätt kräsen när det gäller mat. Jag blir ibland avundsjuk på allt andra kan. Jag bli gnällig när jag e sjuk. Jag har gillat dansband… Ja, hur länge ska jag hålla på…

När man googlar mitt namn (som jag aldrig skulle få för mig att göra:)) får man upp vissa träffar på en annan jonas helgesson som kör fristil i simhopp. Ibland önskar jag att jag var han. Fatta va kul det hade varit och kunna det. Det finns också en annan jonas helgesson som arbetar som skogshuggare eller nåt. Honom är jag inte lika avundsjuk på:)

Google har en poäng. Ibland känner jag mig faktiskt som flera personer samtidigt. Mina vänner vet att jag är rätt normal trots mitt handikapp medan de jag inte känner kan ha förutfattande meningar. Jag har blivit behandlad på vitt skilda sätt. Här är några: Tyck-synd-om objekt, knäpp, man har ignorerat mig, man har låtsas fatta vad jag säger trots att de inte gjort det. Flera har t.o.m trott jag varit dansk…

En kul grej hände i somras. Då var det en som kom fram på stranden till mig och förknippade mig med en annan och han var INTE handikappad. Jag blev först stum över hur man kunde ta miste så, men sen blev jag glad. 1-0 – jag mot mitt handikapp!!!

Tidigt i morse var jag på Stockholms central och skulle åka hem till Malmö. Jag gillar centralstationer på något sätt. Det är liv. Det är vimmel. Det känns som människor är i farten, ska åka någonstans eller just kommit hem.

Jag brukar sitta och tänka på vilka människor som just är här nu. Vad de har för bakgrund och vad de tänker på. Ja, sån är jag. Gillar förstå folk och se hur olika men ändå så lika alla är.

Jag undrar vad de tänker om mig också:)

Här kommer min topp tre lista på svenska tågstationer (vet, låter taget ur en Erland loe bok men jag älskar Naiv Super, om du inte läst den, gör det…)

1. Stockholms central. Ja, när det inte är rusning vill säga… Gillar den dova belysningen och att den är stor. Men känns inte att den komma ligga etta hela tiden…

2. Jönköpings central Harmonisk och lugn. Ligger jättefint vid vättern.

3. Västerås Central – mest för de har waines coffe där.

Om ni inte har något liv kan ni alltid tipsa mig om fler spännande tågstationer

Ja, det var min lördagkvällsblogg – god natt.

Idag var jag på Kungsträdgården och ståuppade i regn för genomgående publik. Utmanande. Svårt. Men vill man utvecklas så behövs svåra uppgifter. Någon har sagt att alla som lär sig åka skridskor ser löjlig ut. Samtidigt kände jag att stämbandet inte höll. Blev inte så lyckat – men projektet i sig var grymt bra! Och viktigt! Två killar fick 10 000 kr styck för deras arbete med att arbeta för anti våld i deras värld. En jobbade i förorter för att motverka gängbildningar och den andra (sorry, jag och namn…) var ex sverigedemokrat och hjälper människor ut ur sådana miljöer. Good on you alla som var där ikväll.

Inför idag skrev jag vad jag skulle ha sagt om jag höll ett tal om antivåld, tolerans och fördomar. Bara för skojs skull, och för att utrusta mig för liknande uppdrag. Kanske skriver det här någon dag.

Nä, nu ska jag dricka nåt för min hals.

Åker till Stockholm och delar ut stipendie för Rör inte min kompis. Hoppas på en bra dag! Hörde det snöar där. Lite mysigt.

Hörs.

Läste denna historian idag. Rolig tycker jag. Bland är det inte som det verkar…

Ett medelålders par från norra USA längtade en kall vinter till värmen och bestämde sig för att åka ner till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten tjugo år tidigare.

Mannen hade en längre ledighet och åkte därför ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellrummet hade en dator och beslutade sig för att skicka ett mejl till hustrun. Han missade dock en bokstav i namnet. Mejlet hamnade hos en prästänka i Houston, som just hade kommit hem från makens begravning och skulle kolla om det kommit e-post med kondoleanser från släkt och vänner.

Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och läste på skärmen: Till: Min älskade hustru! Rubrik: Jag har kommit fram! Jag vet att du är förvånad över att höra ifrån mig. De har datorer här numera och man tillåts skicka mejl till sina nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min. PS. Det är verkligen hett här nere! DS.