När jag ändå är inne i skrytet kan jag lika gärna lägga upp det mejlet jag fick i alldeles nu. Det handlar om min bok. Ärligt talat så kan jag sätta ihop en hel bok om alla mejl och brev jag har fått. Det gör mig SÅÅÅ GLAD. Allt slit med boken väger lätt mot allt det tydligen betyder för människor. (Ljudboken kommer i jan-febr)

Hej Jonas!

Vänliga hälsningar

Igår var jag på min gamla grundskola och höll en föreläsning om “inkludering” på deras studiedag. Cirkeln slöts, nä men det kändes lite så. Nostalgin infann sig direkt som ett täcke över min själ så fort jag klev in över tröskeln. Det var en annan tid då. Flera av lärarna jag hade var där än idag, det var surrealistskt. De hade känt en grabb som inte kunde säga mer än mummel, och hade rullstol, nu talade jag 1 timme och 20 min och rörde mig fritt.

Föreläsningen gick jättebra och det är alltid lika roligt (och overkligt) när jag får mejl dagen efter från någon i publiken. Det fick jag således idag också. Tänkte lägga upp det här, inte för att skryta men för att … ja vad ska jag skriva (jag utelämnar namnet)

Hej Jonas!

Tack så väldigt mycket!

Sådana mejl ger mig kraft att fortsätta göra det jag gör.

Alla sätter upp stand up monologer nu. Fredrik Lindström har “Svenskar är också människor”, som är långt förbi slutsåld, Maria Möller kommer strax med sin och i december ska Henrik Schyffert ha sin show: “The 90s…”. Och den är redan slutsåld. Fatta va biljetter som säljs till dessa föreställningar.

Suget efter stand up i Sverige har aldrig varit större och det verkar aldrig bli mättat. Det är inne med humor. Svensken vill skratta. De är trötta att säga att man bara är munter (som absolut är ett svenskt uttryck:)), man vill kunna säga att man asflabbar, att man skrattar på sig, att man kiknar, att käkarna låser sig och magen säger ifrån för den har så krampont…

Jag tror glädje och humor är underskattat. Det är fantastisktk att trenden börjar vända nu. Vi behöver höja vuxenpoängen med att skratta. Det hör inte barnen till. Vi får akta oss att vi inte blir alltför cyniska och präktiga när vi kommer över 30 så vi förpassar skrattet till de lite mer flamsiga och omogna. Det är varken flamsigt eller omoget att skratta – det är C-VITAMIN för själen. Det är som regn i en torr öken. Det som att vara med i postkodsmiljonären TVÅ dagar i rad…

Skratt och glädje ger också vissa “bi-effeketer”. Här är några:

Glädje ger självkänsla.

Glädje ger vitalitet och kraft. Det stärker imumnförsvaret, minskar stress, ökar syrenivån i blodet och man lever längre.

Att vara glad och skratta är ingen bonus i livet, det är livet!

Jag får ibland frågan vad jag gör. “Ja, du är cp och har ett eget företag, så långt är jag med men vad exakt sysslar du med…” (menar du att du inte räknar dominobrickor, eller dricker hallonsaft på nån handikappförening )

Jag ska reda ut det lite. Jag har som sagt en egen firma “VINNA I LIVET”, (tog länge innan jag lyckades övertyga kvinnan på skatteveket att få starta eget men det är en helt annan historia) och det är tänkt att vara en motivationsfabrik som ger människor hopp och inspiration att leva sina liv fullt ut. Mitt motto är : Inga är förlorare, bara ovana att tänka sig själva som vinnare.

Helt konkret har jag fyra olika kanaler som jag “sänder mitt budskap” på.

1. Min självbiografi “GRABBEN I KUVÖSEN BREDVID” som berättar om hur det att växa upp med ett handikapp. Läs bibliotektsjänsts recension här

2. Föreläsningar. Jag har haft cirka 40 föreläsningar sen jag började hösten 2006. Jag är ute på kommuner, skolor, företag, konferenser etc där jag antingen talar om handikapp, bemötande, attityder, inställning. Läs en recension här

3. Tidningskrönikor. Jag skriver i olika tidningar, ibland utifrån en entreprenörs synvinkel, ibland utifrån en handikappads, och ibland bara livsinpirerande. Jag har förmånen att vara kolumnist i METRO. Senaste metro-kolumnen här

4. Stand up. På olika konferenser mest, där ämnet ofta är handikapp. Men också på klubbar. Jag sökte till big brother men jag kom inte med… De tyckte jag var för normal (ett skämt…:))

Se min hemsida för mer information

Har en dag hemma idag. Ganska trött efter uppträdande och försäljning på bokmässan. Så mycket människor det var. Blev överraskad. Min bok tog slut och man försökte finna fler i Allingsås. Absurt men roligt så klart!

Funderar på en ny bok. Har haft den arbetandes i mina tankar i särkert ett halvår nu. Jag vet vad jag vill skriva om men utan hur. Jag vill skriva om motivation men inte på ett klassiskt och tråkigt och ibland ytligt 10 -punkters sätt. Jag vill ha med själen, jag vill att man ska bli berörd, inte bara höra Dr. Phils ord om “så ska du inte tänka” i bakhuvudet. Djupt men enkelt. Abstrakt men konkret. Målande men jordnära. Hjärna men också mycket hjärta!

Det måste finnas ett sätt. Blir tokig om jag inte får skriva snart…